Jag tycker det är så roligt när löpningen tas till en ny nivå och det inte bara handlar om att springa fortast från punkt A till punkt B. När jag fick reda på om Sthlm Apocalypse blev jag därför bara tvungen att anmäla mig. Som tur var fick jag även med mig min lillasyster Lotta då jag är osäker om jag hade vågat att köra loppet på helt egen hand.
Vad var detta för lopp?
Sthlm Apocalypse är det fjärde loppet i serien Sthlm Challenge som varje år bjuder på något olika teman. Detta år så gällde det att ta sig från Kaknästornet till Ropsten och på vägen se upp för olika zombies som gömde sig på olika stationer längst med vägen. Sträckan var på totalt 8 km.
Man hade tre liv som bestod av tre olika remsor som zombiesarna tog. Det gällde att försöka överleva och ha med sig dessa liv i mål. Man behövde ha med sig minst en remsa för att ha överlevt.
Hur var loppet?
För mig var det en helt ny upplevelse att bara jogga ett lopp och inte springa för att pressa mig. Det var sedan nog den tråkigaste banan som jag har sprungit. Loppet gick nämligen mestadels förbi industriområden eller strax bredvid motorvägar. Det spelade ändå inte så stor roll då det var så mycket annat att fokusera på.
Det var ungefär 1-2 km mellan varje station där det mesta handlade om att transportera sig med att springa. Vid varje station hade det byggt upp olika rum och baracker där det gömde sig zombies. Det var flera trånga utrymmen som gjorde att det blev riktigt utmanande att ha kvar sina liv.
Min syster Lotta blev faktiskt av med alla sina liv men eftersom jag också ville hon skulle överleva loppet så delade jag med mig av mina. Tillsammans lyckades vi iaf ta oss igenom hela banan med ett varsitt liv!
I mål kom vi båda fulla av energi. Jag har nog ändå aldrig både skrikit och skrattat så mycket på samma gång under ett lopp.
Jag hoppas verkligen på fler liknande lopp fram över. Jag tror det framförallt är viktigt då dessa typ av lopp kan locka fler ungdomar och en annan målgrupp till löpningen. Det krävdes ju ändå att man också skulle springa 8 km för att kunna ta sig igenom alla roliga hinder.
