Igår hade jag en sån där tung dag. Ni vet när det känns som att träna är väldigt avlägset. Det är knappt så att man orkar ta sig hem och att då få på sig träningskläder känns nästan som en omöjlighet. Jag kände mig trött, seg och mörkret gjorde mig inte direkt mer sugen på att ge mig ut på en löptur. Att det dessutom hade snöat på morgonen och att det var stundtals halt på sina ställen gjorde det inte lättare.
Så när jag kom hem igår efter en lång dag på kontoret hade jag mest lust att bara slänga mig i soffan och bara tycka synd om mig själv. Men jag gjorde inte det.
Jag tänkte att jag ändå får ge mig ut på en kort runda. Varenda löpsteg är ju ändå bättre än ingenting. Så direkt när jag kom hem bytte jag om och gav mig ut. Försökte att inte känna efter och tänka för mycket.
Vet ni vad som då hände? I början kändes det lite tungt och segt, men när jag väl fick upp värmen så blev jag pigg. Det blev därför en spontan fartlek där jag utmanade mig själv och det var riktigt skoj. Kroppen svarade och jag hade en riktig skön känsla. Väldigt märkligt med tanke på hur det kändes innan jag gav mig ut.
När jag väl kom tillbaka från löpturen kände jag mig ännu gladare och nöjdare över mig själv. Jag var mycket piggare och förstod inte ens hur jag kunde tveka innan. Det var ju bara skönt och uppfriskande att komma ut trots lite halka och mörkret.
Så till er alla som känner att det är lätt att hamna i tv-soffan när man kommer hem efter en lång dag. Ge dig i alla fall ut på en kort runda. Oftast kan den svåraste biten vara att just ta sig ut. När du väl är ute kanske det känns bättre och roligare och vem vet, kanske blir det en längre eller snabbare runda än den där korta. Men om det bara känns segt, tungt och tråkigt så får du vara nöjd att du bara tog dig ut. Tio minuters löpning är i alla fall bättre än ingenting.