Nu Àr jag helt slut och mör i hela kroppen. Att bestiga Kebnekaise Àr inte en sÄn lÀtt match som vi trodde frÄn början. Vi underskattade nog det hela en aning.
Det skulle ju ”bara” vara 18 kilometer upp och ned med 1800 höjdmeter. Emelie Forsberg har tidigare sprungit upp och ned pĂ„ 2h, i för sig en liten kortare svĂ€ng dĂ„ hon sprang östraleden (Det finns tvĂ„ leder), men tĂ€nkte att vi dĂ„ borde kunna klara det den vĂ€stra leden pĂ„ 5-6h? Att det stod 10-14 timmar i beskrivningarna tog vi inte sĂ„ hĂ„rt pĂ„…
Att vÀrma upp med att dagen innan springa runt Kebnekaise pÄ 43 kilometer ansÄg vi dÀrför vara en helt möjlig plan. Som tur var hade vi inte gÄtt all in pÄ loppet och hade i alla fall lite krafter i benen nÀr vi vaknade pÄ morgonen.
Att bestiga Kebnekaise visade sig att vara mycket tuffare Àn vad vi hade trott. För det första Àr det riktigt krÀvande terrÀng dÀr sista 5 kilometer i stortsett bara Àr över en massa sten. Det Àr Àven mÄnga snöglaciÀrer, bÀckar, branta passager och andra svÄrare partier att ta sig över.
PÄ de sista kilometern var det idag en massa snö, dimma och blÄst. Vi var beredda pÄ ett kallt vÀder och hade en massa klÀder med oss sÄ vi slapp i alla fall frysa.
Den allra sista etappen, toppdrivan, var allra vÀrst. Det Àr typ endast 15m upp till det som Àr högsta punkten i hela Sverige, men pÄ varje sida Àr det stupbrant. Jag Àr sjÀlv höjdrÀdd och det var nog tur att det var dimmigt sÄ man slapp se hur brant det egentligen var.
Att ta sig upp var inga problem och jag klĂ€ttrade upp som om det inte var nĂ„gonting. VĂ€l pĂ„ toppen insĂ„g jag att det inte var sĂ„ mycket grepp i mina trailskor i den hala snön. Skulle nog inte rekommendera nĂ„gon att gĂ„ upp med bara löparskor sista biten dĂ„ det Ă€r lĂ€tt att tappa greppet och halka ned. Det Ă€r folk som tidigare ocksĂ„ har halkat och dött. Började tĂ€nka pĂ„ detta alldeles försent nĂ€r jag satt dĂ€r pĂ„ toppen och inte riktigt förstod hur jag sĂ„ enkelt kunde ta mig upp. DĂ„ blev jag rĂ€dd. Lyckades pĂ„ nĂ„got vis Ă€ndĂ„ samla mig och hasa mig super sakta ner. Men det var riktigt lĂ€skigt speciellt nĂ€r det var sĂ„n dimma att man inte riktigt förstod var stupet befann sig. Om man ska upp pĂ„ den sista etappen sĂ„ Ă€r det smart att ha pĂ„ sig skor som ger riktigt bra grepp i snön och inte vara ett par trailskor…
VÀgen ner blev nÄgot lÀttare Àn upp, men tog ocksÄ mycket tid. Det gÄr inte direkt att springa pÄ utan gÀller att vara försiktig. Vi kom tillslut tillbaka till STF Keb station efter 7h. Det var mycket mer krÀvande att ta sig upp Àn vad vi hade trott.
Nu Àr vi riktigt glada och nöjda efter tvÄ tuffa dagar i denna hÀftiga natur!
Sydtoppen som vi besteg idag. Ni ser pÄ bilden hur brant den sticker upp.
Det finns tvÄ leder upp till toppen. Den östra leden (röd markering) krÀver att man klÀttra och klÀtterutrustning. Den vÀstra leden (den gula) Àr mycket lÀttare men desto lÀngre.
Bilder frÄn vÄr tur:
PÄ toppen av Sveriges högsta berg Kebnekaise!