-”Alla år hon spenderat på att hata den där tjejen och allt hon är. Så mycket självhat och uppgivenhet att aldrig känna sig tillräcklig. Alla gånger hon sagt att hon är tjock och ful men egentligen bara var skinn och ben. Alla gånger hon stått framför spegeln och gråtit för att hon hatat det hon sett. Alla gånger hon önskat att hon inte blev till fast allt hon ville var att leva. Alla gånger hon skrikit eller sagt något dumt till någon som hon egentligen älskar så mycket. Alla gånger hon legat sömnlös, för rädd för att somna för att inte kunna vakna. Alla år jag spenderade på att leva mitt liv såhär. Det är så det är att leva fånge i sin egen kropp.”
Så beskriver Erika sin tid i sjukdomen Anorexia. Erika är en av många som levt i sjukdomen. I dag mår hon mycket bättre men minnena av tiden kommer alltid finns kvar. Erika är en av Runacademys ledare i Kalmars löpargrupp. Vi är väldigt tacksamma att hon vill dela sin resa med oss på Runacademy och till er läsare därute. Att drabbas av en ätstörning är väldigt vanligt. Bland de som drabbas är det långt ifrån alla som söker vård.
Erika, hur tror du det kommer sig att du fick en ätstörning?
”- Det är många faktorer som spelar in. Jag ville bevisa för alla som någon gång sagt att jag är stor och fått det att låta som något negativt, att jag också kunde vara smal. Vissa kommentarer kom från människor runt omkring mig som fick mig att vilja göra en förändring. Sedan gick min gammelfarmor bort våren 2011. Det tog väldigt hårt på mig. Jag tog ut min sorg och smärta på mat och träning och rasade massor i vikt på bara någon månad. Sen var jag fast i mönstret.”
Nu när Erika blickar tillbaka på tiden hon hade i sjukdomen önskar hon ingen den smärtan som hon gick igenom.
”-Det som gör ont idag är att jag vet att det finns så många som bär på den smärta jag bar på. Det gör ont för att jag vet att man inte behöver leva så.”
Att visa bilderna från sjukdomstiden är något som känns svårt för Erika av flera anledningar. En bild på en kropp kan skapa negativa tankar hos andra. Erika vill poängtera att den kroppen hon hade då är inget att stäva efter och är inte hälsosam.
Men varför är det så vanligt med ätstörningar? Kanske är det samhällets påtryckningar som gör att man känner att man måste vara ”perfekt”. Vi har i våra huvuden sedan barnsben målat upp en bild av kroppen där det finns en kropp som är ”rätt” och en kropp som är ”fel”. Men vi måste komma ihåg att vi föds bara med en kropp och vi alla är olika och har olika förutsättningar. Alla kroppar oavsett kroppsform är fantastiska och det viktigaste är ändå att du mår bra i dig själv.
Så här beskriver Erika den största lärdomen från sjukdomstiden;
”-Det är okej att vara snäll mot sig själv. Det är okej att ha fel, göra fel. Det är okej att bli arg. Det är okej att vara glad. Det är okej att leva ditt liv som du vill. Det är okej att bara vara sig själv. Du duger oavsett kroppsform”
Hur blev du bättre?
”- För att bli frisk och fri från en ätstörning behöver man själv inse och förstå att man ska blir frisk för sin egen skull. Det handlar om att förstå att man är värd bättre. Att lycka inte sitter i siffran på vågen eller i storleken på kläder.
Det var först när jag förstod att jag måste bli frisk för min skull, ingen annans, som jag verkligen kunde och ville göra skillnad. Frisk vill man bli hela tiden man vet bara inte hur. För ätstörningen har en sådan kontroll över dig. Försöker du bryta ätstörningen tillåter den inte det utan att du får en ångest från helvetet. En ångest som gör att man går sönder inifrån och ut. Enklast är därför att hålla sig till mönstret och rutinen djävulen har skapat åt dig. Man blir en fånge i sin egen kropp.
Jag fick mycket hjälp från min gymnasieskola jag gick på då. Mina mentorer var fantastiska. Jag fick mycket stöd från min familj, utan dem hade det aldrig gått. Jag gick även några år på ABC-kliniken (anorexi och bulimi center) med samtal, diverse övningar, bildterapi, samtal med en sjukgymnast för att få bort min skeva kroppsbild. Jag gick även på något som heter dagverksamhet där det går ut på att försöka lära sig äta igen.
Det som fick mig att bli frisk och fri var såklart all hjälp jag fått runt omkring mig men den största pusselbiten låg på mig. Den dagen då min ätstörningsbubbla sprack och jag fick upp ljuset om att jag måste göra detta för min skull – det var då det började hända grejer.
Jag fick helt enkelt nog. Jag ville inte längre vara svag. Jag ville inte leva mitt liv med ångest. Det var dax att inse att djävulen aldrig kommer bli nöjd oavsett hur lite jag vägde eller hur små kläder jag hade. Det var dax att göra en förändring, en gång för alla.
Hur skulle du beskriva den kamp du genomgått för att bli frisk?
”-Den kampen är den viktigaste kampen jag någonsin har kunnat vinna. Kampen då jag vann tillbaka mitt liv. Det är snart fem år sedan jag blev friskförklarad på pappret men då var jag långt i från fri. I dag är jag fri. Jag är glad jag valde livet. Att leva som en fånge i sin egen kropp är inget liv. Du existerar men du lever inte.”
Erika känner att hon efter ha vunnit kampen mot ätstörningen nu har fått sitt liv tillbaka!
Vad tror du, Erika är det viktigaste för dig som människa ska må bra?
”-Om ge dig med personer som ger dig glädje och kärlek. Som ger dig trygghet och som accepterar dig för att du är du. Tro aldrig att du inte är värd livet för det är du. Var dig själv och tro på det du gör. Gör de saker som känns rätt just för stunden. För just nu är du den du är och just nu är det som känns rätt mest rätt. Våga tro på det. Våga stå för det. Våga tro på dig själv. Om något år kanske du är någon helt annat, gör andra saker, agerar annorlunda. Livet förändrs ständigt hela tiden. Men för nu, våga tro på livet du lever i, här och nu.”
Erika är som vi nämnde tidigare ledare i Kalmar löpargrupp. Erika kom igång med löpningen efter hon blev friskförklarar från ätstörningen våren 2013. Under Erikas uppväxt spelade hon fotboll och hon har alltid varit löpstark och gillat att springa. Erika blev tvungen att sluta med fotboll då hon efter och under sjukdomstiden var så skör och svag. Erika fick inte träna alls under vissa perioder. Sen när hon friskförklarades fann Erika sin passion för löpning och det kändes som att hon hittat hem.
Erika kom ingång med löpningen efter hon friskförklarades.
Vad är ditt bästa råd till den som har drabbats av en ätstörning?
”-Våga prata känslor! Allt du känner. När det är jobbigt, när ångesten kväver dig från insidan- prata med någon. Jag lovar det bli bättre. Det kommer inte bli bättre av att stänga in sig med sina egna tankar. Då blir saker oftast värre än vad det var från början.
Det är okej att inte alltid vara okej. Det är okej att inte alltid orka vara på topp. Acceptera känslan och låt den finnas där. Den försvinner till slut och i morgon är en ny dag. Vågar man inte möta rädslan som ångesten bär med sig då kommer man hellre aldrig vinna kampen över ätstörningen. Det kommer vara så jäkla jobbigt men jag lovar att det är värt det! Se det som en tävling. Vänd ångesten till något positivt. När du får ångest har du gjort ätstörningen missnöjd MEN, DU har vunnit!”
Vad är ditt bästa råd till den som har någon i sin närhet som man misstänker har en ätstörning eller vet att personen har en?
”- Våga ta hjälp från andra, lyssna på den sjuka och ge aldrig upp.”
Vad tar du med dig från tiden i sjukdomen ut i livet idag?
”-När jag blev frisk lovade jag mig själv att njuta, ta till vara på livet till max. Behandla andra med ödmjukhet och försöka att alltid se saker från den positiva sidan och att aldrig glömma att jag duger som jag är.
Jag hatar alla skönhetsideal som sätter så många i obalans och får folk att tvivla på om de verkligen räcker till. Så mycket fokus på fel saker. Istället för att fokusera på saker som verkligen gör oss lyckliga så fokuserar många på saker som de tror kommer göra en lycklig. Fundera på vad som faktiskt är viktigt för just dig och ta tillvara på din tid som du har på ett sätt du kan vara stolt och glad över.
Vi har alla saker vi vill förändra med oss själva. Saker som vi önskar att vi hade eller inte hade. Men frågan är behöver vi förändra något? Hur mycket tjänar vi på att önska att vi var någon annan, hade något annat? Hur mycket lyckligare kommer det göra dig? Förmodligen inte alls lycklig. Lägg inte ner år, månader och timmar på kroppsfixering och kaloriintag. Det finns viktigare saker att spendera tid på. Vad som gör dig lycklig och vad som är viktigt vet du nog bäst själv. Om inte, kanske det är dax att byta fokus och ta reda på det? I dag och lärt mig så otroligt mycket och det skulle jag inte vilja vara utan! I dag trivs jag väldigt bra med att bara vara jag!”