Jag försöker hÄlla igÄng med trÀningen sÄ mycket jag orkar och har energi med nu nÀr jag Àr gravid. SjÀlvklart blir det betydligt mindre Àn tidigare och jag Àr extra noggrann att lyssna pÄ kroppen. Vissa dagar gÄr det knappt att springa och jag blir trött för ingenting. Andra dagar kan jag fortfarande fÄ en skön löpkÀnsla Àven om jag inte orkar lika lÀnge som förr.
PÄ ett sÀtt Àr det skönt att inte lÀngre behöva trÀna med fokus pÄ prestation utan bara göra det som jag kÀnner för. Det Àr skönt att slippa tidspress och bara ge sig ut för att fÄ lite motion. Under löpturen kan man stanna till och ta nÄgra dopp innan jag sen lufsar vidare. Skön frihetskÀnsla!
Jag kan samtidigt sakna de dÀr riktigt tuffa passen dÀr jag fÄr pressa kroppen pÄ max. DÀr man fÄr blodsmak i munnen, pulsen Àr hög, svetten rinner och man fÄr kÀmpa mot mjölksyran. Det Àr nÄgot hÀrligt med dessa typer av pass. Nu Àr jag dock försiktig. Som gravid kÀnns det inte bra att pressa kroppen för hÄrt.
I mÄndags fick jag ÀndÄ kÀnna pÄ riktig hÀrlig löpkÀnsla igen tack vare min hund Ludde. Alla som Àr gravida eller har lite extra kilo att bÀra borde ha en hund som gillar att dra. Efter en kortare uppvÀrmning lÀt jag husse springa först sÄ Ludde hade en hare att jaga. Sedan var det bara att hÀnga pÄ sÄ gott det gick. Vilken fart som det blev och har nog inte sprungit sÄ fort pÄ flera veckor. Ludde var verkligen pÄ hugget och vi drev pÄ bra tillsammans. Ludde drog hÄrt och jag behövde nÀstan bara lyfta benen för att hÀnga med. Husse fick dÀremot springa pÄ rÀtt hÄrt för att vi inte skulle komma ikapp.
Det var riktig kul pass och lever fortfarande pÄ den kÀnslan av att kunna springa pÄ (Dock med fuskhjÀlp). Stort tack till min kÀra Ludde som hjÀlper mig att bibehÄlla löpkÀnslan. Det kommer bli nÄgra fler liknande pass framöver!
