Jag försöker hålla igång med träningen så mycket jag orkar och har energi med nu när jag är gravid. Självklart blir det betydligt mindre än tidigare och jag är extra noggrann att lyssna på kroppen. Vissa dagar går det knappt att springa och jag blir trött för ingenting. Andra dagar kan jag fortfarande få en skön löpkänsla även om jag inte orkar lika länge som förr.
På ett sätt är det skönt att inte längre behöva träna med fokus på prestation utan bara göra det som jag känner för. Det är skönt att slippa tidspress och bara ge sig ut för att få lite motion. Under löpturen kan man stanna till och ta några dopp innan jag sen lufsar vidare. Skön frihetskänsla!
Jag kan samtidigt sakna de där riktigt tuffa passen där jag får pressa kroppen på max. Där man får blodsmak i munnen, pulsen är hög, svetten rinner och man får kämpa mot mjölksyran. Det är något härligt med dessa typer av pass. Nu är jag dock försiktig. Som gravid känns det inte bra att pressa kroppen för hårt.
I måndags fick jag ändå känna på riktig härlig löpkänsla igen tack vare min hund Ludde. Alla som är gravida eller har lite extra kilo att bära borde ha en hund som gillar att dra. Efter en kortare uppvärmning lät jag husse springa först så Ludde hade en hare att jaga. Sedan var det bara att hänga på så gott det gick. Vilken fart som det blev och har nog inte sprungit så fort på flera veckor. Ludde var verkligen på hugget och vi drev på bra tillsammans. Ludde drog hårt och jag behövde nästan bara lyfta benen för att hänga med. Husse fick däremot springa på rätt hårt för att vi inte skulle komma ikapp.
Det var riktig kul pass och lever fortfarande på den känslan av att kunna springa på (Dock med fuskhjälp). Stort tack till min kära Ludde som hjälper mig att bibehålla löpkänslan. Det kommer bli några fler liknande pass framöver!
