Fin löpning i Atlasbergen i Marocko!

Nu har vi precis kommit hem från Marocko och är full av massa energi!

Jag åkte tillsammans med min löparvän Niclas Sjögren för att framförallt få ett bra träningsläger inför mitt lopp i Transgrancanaria som jag springer i mars. Vi hade också en förhoppning att kunna reka inför ett nytt spännande resmål – men det gäller att det då skulle vara riktigt bra.

Jag hade varit i Marocko en gång tidigare för 8 år sedan. Då var jag på ett läger för att lära mig att surfa och kom hem med en mindre bra känsla. Hade lyckats bli magsjuk sista dagen och så tyckte jag det var så skitigt överallt. Den gången hade jag inte varit i bergens utan kring städerna – så kände att jag ändå inte riktigt gett landet en ärlig chans.

Allt var nu mycket bättre än vad jag ens vågade hoppas på. Vi har träffat några riktigt bra guider som hjälpt oss med att hitta fina turer och hotellet där vi bodde låg verkligen perfekt till. Många av de absolut bästa ställena att springa på var precis i närheten av vårt hotell.

Det var även en kulturell upplevelse att få se hur berberna som bor i bergerna levde. Det är ungefär som att gå tillbaka 100 år i tiden. De odlar sin mat själv, lagar till maten över eld, tvättar kläderna för hand i bäckar och om dagarna går damerna ut i skogen för att samla ihop kvistar att elda med. Herrarna vaktar ofta fåren och så transporterar de sig genom att rida på åsnor. Väldigt vänligt folk som alltid hejade glatt när man sprang igenom deras byar.

Det har blivit fyra riktigt intensiva och tuffa dagar för att hinna reka de absolut bästa platserna att springa på. Totalt har det blivit 12,4 mil löpning och över 4000 höjdmeter under dessa dagar. Vi har nämligen rekat omkring 2 olika turer för varje dag. Vi hade även lite otur och på den första turen fick vi en guide som inte hade koll och sprang helt fel – så vi fick lov att springa om den turen igår. Vi sprang även en dag i öknen för att komma fram till att det inte var värt att resa så långt för att springa där. Den bästa löpningen var änå i närheten av vårt hotell.

Igår trodde jag faktiskt inte det skulle vara möjligt för mig att springa överhuvudtaget. Benen var helt slut när jag vaknade och jag kunde knappt ta mig till frukosten. Det var sedan riktigt tungt i början av vår löptur och varje steg gjorde ordentligt ont då båda mina framsidor och vader var helt slut. Men tydligen behövdes det 23 km och en lunch för sedan lossnade allt.

Under gårdagens sista 10km kände jag mig nästan som en bergsget och fick värsta Runners High. Häftigt hur det kan ändras på bara en dag. Tror att de härliga stigarna samt vyerna var en bidragande orsak men också att jag för första gången kände att jag fick till lite bättre flyt i nedförslöpning. Niclas hjälpte mig att knäcka en kod som gjorde att jag kunde flyga fram. Så tacksam att kunna sluta dessa dagar med den känslan!

I snitt har vi sprungit omkring 5h varje dag och det har gett resultat – nu har vi nog hittat de bästa turerna att springa på i Atlasbergen och känner mig riktigt taggad att få visa dessa platser till fler fram över. Vi planerar att arrangera ett läger här i början av januari under nästa år. Det kommer bli häftigt!