Att vara gravid och föda barn Àr en enorm pÄfrestning pÄ kroppen. MÄnga jÀmför att föda barn med ett maratonlopp. Varför ska man dÄ inte vila och ge kroppen möjlighet att ÄterhÀmta sig?
FrÄgan har för tillfÀllet fÄtt vÀldigt stor uppmÀrksamhet i bÄde tidningar, bloggar med mera. HÀr berÀttar jag Johanna om min upplevelse kring detta och dÄ vill jag börja med att förtydliga att mÄnaden innan jag blev gravid sprang jag mitt livslopp dÄ jag kom 2a pÄ lidingöloppet pÄ 2.01,11. Jag hade tÀvlat pÄ elitnivÄ i 3sÀsonger och min kropp var van med att springa mÄnga timmar varje vecka.
För mig var det en sjÀlvklarhet att fortsÀtta springa under graviditeten och de första 4mÄnaderna kÀndes allting som vanligt. Vilket gjorde att jag trÀnade bÄde intervaller, lÄngpass, styrka och lÀtta löprundor. Men nÀr jag vid 4mÄnader in i graviditeten stÀllde mig pÄ startlinjen i ett 1500m lopp kÀnde jag direkt efter mÄlgÄng att nu blir det inget tÀvlande. Kroppen klarade inte av att pressa sig fullt ut och eftersom lopp för mig har handlat om att prestera tog det mer pÄ psyket att inte prestera pÄ samma nivÄ.
Jag fortsatte med intervallpass men pressade mig inte utan jag gjorde det för att det gjorde mig gott. Jag undvek dÀremot att bÄde Äka skidor utför och lÄngfÀrdsskridskor för att jag var rÀdd att falla. Mina dÄvarande kollegor frÄgade flera gÄnger varför jag dÄ vÄgade springa i halkan, men dÀr kÀnde jag mig trygg. Samtidigt sÄ Àr det ingen som kan Äka in i mig eller liknande.
Jag Àr övertygad om att alla mÀnniskor tÀnker olika under graviditeten och trÀnar helt efter vad de tror pÄ och vad som kÀnns bra. Det Àr ingen som kan sÀga att du inte ska springa eller vise versa.
Jag fortsatte springa utefter mina förutsÀttningar men de sista tvÄ mÄnaderna var jag tvungen att korta ner rundorna och sÀnka tempot. Jag ville gÀrna Àven ha sÀllskap, sÄ min man fick Àven han springa mycket och nÀr han inte ville springa sÄ cyklade han med. Jag kan lova att vi fick mÄnga blickar. Men INGEN visste vad löpningen betydde för mig. Jag sprang faktiskt enda tills dagen innan min son föddes.
Det Àr inget jag försöker fÄ andra att göra utan det var för att det fungerade för mig. Jag hade inga komplikationer under min graviditet som stoppade mig. Jag samlade heller inte pÄ mig mycket vÀtska vilket gjorde att det var möjligt för mig.
Jag tror att det Àr vÀldigt viktigt att man skiljer pÄ dem som springer pÄ elitnivÄ och Àr van att trÀna vÀldigt mycket jÀmfört med de som springer dÄ och dÄ.
Ăr man van att springa och har en ”lĂ€tt” graviditet Ă€r det möjligt att springa men det viktigaste av allt Ă€r att man gör det som fungerar för en sjĂ€lv och inte jĂ€mför sig med andra.
Och för mig var inte löpningen i fokus utan sjÀlvklart barnet i magen, jag gjorde allt utefter vad som kÀndes bra för mig och magen!
Trots att jag sprungit till dagen innan Vilhelm föddes var jag enormt försiktig efterÄt. De fyra första veckorna gjorde jag inget annat Àn promenerade och Àven hÀr stegrade jag upp lÀngden pÄ promenaderna successivt.
NÀr jag efter fyra veckor tog min första löprunda var det pÄ 15minuter och det enda jag tÀnkte pÄ var Vilhelm. De första mÄnaderna sprang jag högst 3gÄnger i veckan och aldrig lÀngre Àn 30minuter. SjÀlvklart komplettera jag med styrka för att bygga upp kroppen.
NÀr Vilhelm var 3.5mÄnad sprang jag första gÄngen med vagnen. Vi har haft en mountain buggy vagn med 12tums dÀck, dÀr han lÄg i sin vanliga liggdel. Vi har aldrig anvÀnt nÄgon klassisk löparvagn. Eftersom min son absolut inte gillade vagnen blev rundorna korta, jag sÄg alltid till att vara i nÀrheten hemma efter 30min dÄ han oftast vaknade dÄ och absolut inte ville vara kvar i vagnen. AlltsÄ löpning helt efter hans förutsÀttningar!
Efter 5-6mÄnader sÄ sprang jag första gÄngen en mil och jag la in korta fartökningar och lÀttare intervaller. Och jag började springa cirka 5 dagar i veckan. Sakta men sÀkert sov Vilhelm lite lÀngre och jag kunde vara ute runt 60minuter. Men sÄ fort han vaknade var det bara att avbryta passet.
Efter 7mĂ„nader tĂ€vlade jag för första gĂ„ngen och dĂ„ inomhus pĂ„ 3000m. Under vĂ„ren sprang jag Ă€ven womens health halvmaraton och det var första gĂ„ngen jag sprang lĂ€ngre Ă€n 15km och dĂ„ var Vilhelm 9mĂ„nader. NĂ€r jag sen vann Kungsholmen runt 10km pĂ„ nytt personligt rekord i maj sĂ„ började jag kĂ€nna att jag iaf hade hittat formen igen. Men fokus lĂ„g fortfarande pĂ„ för mig ”korta” pass om 45-60min.
Det var först nÀr Vilhelm var över 1Är som jag började springa lite lÀngre pass pÄ 1,5-2h. Orsaken till detta var mÄnga, dels ville jag inte vara borta sÄ lÀnge hemifrÄn, jag sov mycket sÀmre pÄ nÀtterna, dÄ vi ofta var vakna flera gÄnger under natten och steg upp tidigt pÄ morgonen.
Under första Äret som mamma hade jag enormt svÄrt att vara borta frÄn Vilhelm och för mig var löpningen ett sÀtt att komma ivÀg hemifrÄn en stund. Och jag valde att sÀsongen Äret efter han föddes fick vara en sÀsong dÀr jag tÀvlade nÀr jag kÀnde för och utan nÄgon press.
Jag tror att det Àr enormt viktigt att man Àr försiktig med trÀning och successivt stegrar upp utefter sina förutsÀttningar efter en graviditet och förlossning. Det gÀller att anpassa trÀningsformen efter vad du Àr van vid och efter förlossningen börja försiktigt oberoende hur mycket du trÀnat under graviditeten. JÀmför dig sedan inte med hur andra brukar göra utan gÄ din egen vÀg.
