Vila nu i frid min kĂ€ra Ludde â€ïž Du har gett mig sĂ„ mĂ„nga glĂ€djande stunder dĂ€r vi sprunget tillsammans, gjort massa roliga trix och busat ihop. Du har under dessa tre Ă„r alltid funnits vid min sida och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjĂ€rta. Det har varit en lĂ€rorik resa att lĂ€ra kĂ€nna dig och jag har verkligen gjort allt för att du ska ha det sĂ„ bra som möjligt. Vi har haft en vĂ€ldigt fin tid tillsammans.

Vi har haft problem med Ludde sedan han var valp och kÀnde att med vÄr son Filip sÄ funkar det inte att ha kvar honom. Nu under hösten har vi dÀrför gjort allt för att hitta ett nytt hem till Ludde och han har Àven provat bo hos ett par dÀr det det slutade med att han bet bÄda tvÄ. Planen var att han nu skulle flytta upp till Grövelsjön till en tjej som har stor erfarenhet av problemhundar. Men igÄr hÀnde det som absolut inte fick hÀnda.
Helt oprovocerat hoppade Ludde pÄ Filip och bet honom i ansiktet. Jag blev ocksÄ rejÀlt biten i handen nÀr jag försökte stoppa honom. Vi hade Ànglavakt sÄ Filip klarade ögat precis. Efter detta kÀnde vi att det inte fanns nÄgot annat val Àn att lÄta Ludde somna in. Det hade inte blivit rÀtt mot de nya Àgarna och nÀsta gÄng kanske det hade slutat Ànnu vÀrre.
Vi har försökt att göra allt och lite till för att fÄ bukt pÄ Luddes problem. Jag har gÄtt massvis av hundkurser, varit hos flera hundpsykologer dÀr vi gjort flera utredningar, varit hos hundtrÀnare samt att han har fÄtt massvis av motion, aktivering och för tvÄ veckor sedan kastrerade vi honom med hopp att det skulle hjÀlpa. SÄ ingen kan sÀga att vi har gjort nÄgot fel. Vi har gett hunden mer chanser Àn vad vi egentligen borde ha gjort. Har Àven fÄtt reda pÄ att Ludde har syskon med liknande problem, sÄ Àr övertygad att det nÄgot psykiskt fel pÄ Ludde som kanske till och med Àr genetiskt.
Tack nu Ludde för alla fina stunder. En gladare hund med sĂ„ mycket livsglĂ€dje och energi Ă€r svĂ„r att hitta. Vi kommer alltid att Ă€lska dig â€ïž
![]()
Annelie von Wowern skrev den 3 november, 2019
Tack för att du delar med dig av din berĂ€ttelse. Det Ă€r tufft att ta ett sĂ„dant beslut. Men precis som du skriver sĂ„ har du/ni verkligen försökt allt för att hitta en lösning. Tillslut gĂ„r det bara inte. Du mĂ„ste ju ta ansvar för att inget mer ska hĂ€nda dig och din familj eller kanske nĂ„gon annan. Det skulle vara Ă€nnu vĂ€rre. Eller hur. Jag har fĂ„tt ta liknande beslut för mitt husdjur sĂ„ jag vet hur ont det gör. Ăven om man vet att det Ă€r det enda rĂ€tta.
Erika Johansson skrev den 3 november, 2019
â€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžTĂ€nker pĂ„ er â€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïž
Erika Johansson skrev den 3 november, 2019
TĂ€nker pĂ„ erâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïžâ€ïž
Helena Reinikainen skrev den 7 november, 2019
Det Àr svÄrt val med husdjur. Vilken tur att det gick bra med lilla pojken hoppas att din hand blir bra snarast ocksÄ, du hade ju hunden först sedan kom barnet, kan det ha legat nÄgot i detta. Hunden hade hel uppmÀrksamhet först och sedan naturligtvis inte sÄ mycket fokus efter att bebisen kom.
Passar pÄ och tackar för ditt tuffa prehabpass i höstutmaningen. Har precis gjort passet och ligger utslagen pÄ en yogamatta.