Hemma i kylan!

I lördags kväll kom jag åter tillbaka till Sverige från Gran Canaria. Det känns alltid lite tomt och märkligt att komma tillbaka till kylan, mörkret och isen. När man lämnar allt detta för ett tag så är det lätt att glömma bort verkligheten. Det blir lätt att man vänjer sig med kortbyxor, linne och helt enkelt blir något bortskämd.

Min kropp var därför något chockad på första träningspasset som kördes idag på förmiddagen. Det är som att man glömt bort hur det är. Först måste man ta på sig en massa mängd kläder så det redan där känns mycket tyngre. Sedan måste man ha skor med dubbar så man inte halkar och så blir man påmind hur kallt det faktiskt blir med luftrören att andas in en massa kallluft. Trots att man sedan springer och packat på sig en massa kläder så känns det som evigheter innan man får upp värmen. Ska det verkligen vara så här kallt?

I bergen på Gran Canaria kändes allt så lätt trots alla backar och trots den höga höjden. Kontrasten av att på enbart några timmar byta helt miljö är något märklig. Men en sak är iaf säker. Hur jobbigt och tufft denna kyla, is och snö känns så gör den oss ännu starkare. Genom att trotsa vintern så bygger man pannben.

Så hur jobbigt det än nu känns att vara tillbaka till kylan så gäller det att ta sig ut. Dag ut och dag in. Snart är våren här och genom att kämpa hela vägen så vet jag att det kommer att löna sig och att man kommer få tillbaka det till våren!