Nu börjar det att närma sig slutfasen på min graviditet och är inte alltför långt kvar tills det är dags på riktigt. Självklart påverkar det också min träning.
Varje löpsteg går betydligt tyngre och jag får lov att gå i de flesta backar. Det går dessutom väldigt mycket långsammare och knappt det känns som jag springer. Måste även ständigt gå på toa då det hela tiden trycker på. Trots detta fortsätter jag ändå att jogga mig sakta sakta framåt och jag har fått många frågor om varför? Är det egentligen inte bara dumt? Och kan det inte vara farligt?
För det första så är det inte farligt att träna som gravid så länge som det inte gör ont någonstans. Det finns snarare många fördelar där man bland annat sett att man får mindre graviditetsproblem som foglossningar och ryggont samt att förlossningen blir lättare om man har bra kondition. För det andra ser jag inte mina pass som träning utan snarare som motion och mental träning.
Jag springer inte särskilt långt och inte heller så ofta. Det blir högst typ runt 5-7km och det i långsam takt. Har även börjat att variera träningen mera med alternativa former som simning och en del crosstrainer. Jag försöker röra på mig omkring 4 dagar i veckan och omkring 30-40 minuter per gång. Tar det alltid försiktigt och lyssnar noggrant på kroppen.
Att jag ändå motiverar mig att gå ut på ett pass handlar inte om att jag ska prestera, att jag ska hålla vikten eller att jag har ett stort mål i sikte. Jag mår bara så mycket bättre efter ett pass. Träningen gör mig gladare, piggare och jag får en sån skön känsla i hela kroppen efter ett pass. Just dessa effekter räcker väldigt långt för att jag bara ska motivera mig att ta mig ut. Är därför så tacksam och glad att min kropp fortfarande tillåter mig att springa.
