Ingen dans på roser

Just nu befinner jag mig på spanska solkusten för att reka inför höstens löparläger som kommer att vara här i november. Mycket är så klart härligt med att resa bort och få uppleva nya fina platser, men det är också hårt jobb.

Att planera inför ett löparläger kräver nämligen mycket fokus och långa dagar. Det är inte direkt att man har tid att ligga på stranden och njuta av en glass direkt. Jag vill nämligen att ett läger ska bli perfekt och för att lyckas med det krävs en rejäl research.

För att t.ex. komma fram till den bästa turen att springa på så måste man ungefär springa tre olika för att hitta en tur, dessutom så måste det också finnas minst tre olika nivåer på alla turer så att alla typer av löpare kan vara med. Men inte nog med det, man måste även hitta de bästa restaurangerna och lära sig hitta i området. För att hinna med allt så krävs ett högt tempo.

Under mina tre dagar har jag blandats mellan hopp och förtvivlan. Förtvivlan när man tagit fel väg, varit vilse eller fått göra världens omväg. Men varje misstag är också en del av processen, då vet man att det inte kommer hända igen.

Idag startade vi vid 9:30 och kom hem vid 20:00. Vi har cyklat, vandrat, sprungit och åkt linbana. Är nu helt slut men efter en hel dags letande har vi hittat det bästa som ni kommer att få uppleva. Nu är det bara dags att undersöka vilken restaurang som har fått bäst betyg, vi testar ju enbart det bästa så vi vet var vi sen ska gå med er.

Återkommer på tisdag med en längre rapport om vad ni faktiskt kan förvänta er från detta läger. Men jag lovar att jag kommer göra allt jag kan för att det ska bli något alldeles extra.