âAtt inte vara en löpare men anmĂ€la sig till ett maraton kan lĂ„ta galet, men jag gjorde det Ă€ndĂ„. Jag tĂ€nkte âhur svĂ„rt kan det varaâ liksom. Jag hade sprungit en mil nĂ„gra gĂ„nger och tĂ€nkte att jag behövde en utmaning. Springa lĂ„ngt kan jag inte, men jag kan lĂ€ra mig!â –Â SĂ„ beskriver Jenny sina tankegĂ„ngar nĂ€r hon anmĂ€lde sig till sitt första maraton.
Ă r 2016 sprang Jenny Dublinmaraton och hon beskriver det som en av de topp tre vĂ€rsta dagarna i hennes liv! PĂ„ trĂ€ning hade hon sprungit 30 km en gĂ„ng och med grĂ„ten i halsen med insikten att hon inte kunde banga nu. Det var bara att Ă„ka och leverera. Jenny hade som mĂ„l att ta sig i mĂ„l och sedan var den utmaning klar. Jenny sprang Dublin maraton pĂ„ 4:24, illamĂ„ende och lovade sig sjĂ€lv att aldrig göra nĂ„got liknande igen. Men sĂ„ blev det inteâŠ
Revansch lusten slog in. Jenny insÄg hur fel hon hade trÀnat och att hon kunde göra det sÄ mycket bÀttre. Det var ju nu jag insÄg hur fel jag hade trÀnat. Jenny insÄg att hon hade sprungit för lite och haft för lite variation i sin trÀning. Alla pass och nedlagda timmar hade blivit som en mellanmjölkstrÀning! Bara att göra om och göra rÀtt. För nÄgonstans pÄ vÀgen hade Jenny fastnat för löpningen.
I december 2016 hittade Jenny Runacademy. Hon fick dĂ„ ett trĂ€ningsprogram via Runacademys medlemssida som gjorde att hon fick mer variation i trĂ€ningen. 1 januari 2017 började resan mot mĂ„let â Frankfurtmaraton. MĂ„let var att springa under 4 timmar. Jenny började sin trĂ€ningsresa resa genom att göra mĂ„nga alternativa trĂ€ningspass och styrketrĂ€ning. Tanken med detta var att Jenny skulle bygga upp en stark och funktionell kropp med hjĂ€lp av uppbyggnadstrĂ€ning. Jenny följde schemat till punkt och pricka. Hon missade inte ett pass pĂ„ 43 veckor. Tack vare uppbyggnadstrĂ€ningen som gjordes de första veckorna i trĂ€ningsprogrammet sĂ„ har Jenny kunnat springa smĂ€rtfritt.
Jenny anvÀnde sig ocksÄ av de instruktionsfilmer som finns pÄ medlemssidan om löpskolning och löpekonomi vilket utvecklade hennes löpsteg. Hon lÀrde sig mer om hur hon skulle disponera krafterna pÄ de olika löptrÀningspassen och verkligen vÄga hÄlla de lugna passen lugna. Jenny kÀnde dÄ att hon orkade prestera mycket bÀttre pÄ intervallpassen dÄ. Jenny mÀrkte att konditionen sakta men sÀkert blev bÀttre dÄ hon kunde hÄlla ett högre tempo med lÀgre puls!
I vĂ„ras sĂ„ angav Jennys trĂ€ningsprogram att hon nu var redo att springa mera! Hon tyckte det var riktigt kul att varje vecka springa olika intervallpass. Hon började kĂ€nna sig mer som en riktig löpare som planerade backpass, tröskelpass, lĂ„nga och korta intervaller med lĂ„ngpass. Veckans intervallpass har blivit ett beroende hat-kĂ€rlekspass för Jenny nu. âSĂ„ spĂ€nnande att varje mĂ„ndag logga in och se vad onsdagens pass skulle erbjuda!â
Ăven passen pĂ„ en ljudfil rekommenderar Jenny varmt. Trots att man Ă€r sjĂ€lv sĂ„ kĂ€nns det som att man trĂ€nar med en grupp med hjĂ€lp av all pepp man fĂ„r i ljudfilen.
Sen kom tillslut dagen, nu i söndags dĂ„ det var dags för Frankfurtmaraton! Jenny var sĂ„ taggad. TrĂ€ningsprogrammet hade trappat ner ordentligt tvĂ„ veckor innan loppet för att kroppen skulle kunna ta till sig trĂ€ningen och ha pigga ben till loppet. Jenny flög ned till Frankfurt fredagen innan loppet och pĂ„ söndagen startade hon och hennes man samtidigt. Planen var att springa ihop sĂ„ lĂ€nge det passade dem bĂ„da. I 23 km sprang de tillsammans och pratade bort tiden. NĂ€r de passerat hĂ€lften av loppet pĂ„ utsatt tid kĂ€nde hon redan dĂ„ att det hĂ€r skulle gĂ„ vĂ€gen! Under loppet var mantrat âupp med bröstet, visa medaljen, upp med knĂ€na, hitta hjuletâ och dĂ„ bara kom det av sig sjĂ€lv. Jenny ökade sista halvan av loppet successivt nĂ„gra sekunder för var kilometer som gick utan att ta i. Plötsligt var hon framme vid 30 km och snart Ă€ven 35 km.
âKĂ€nslan av att veta att detta kommer att gĂ„ var helt obeskrivlig. Ett Ă„r tidigare var detta en nĂ€ra döden upplevelse som jag lovat mig sjĂ€lv att aldrig göra om. NĂ€r jag sĂ„g mĂ„l tĂ€nkte jag verkligen NEJ! inte redan. Jag Ă€r inte klar Ă€nnu!â
Jenny korsade mÄllinjen i 4:20 tempo och var sÄ lycklig! De 43 trÀningsveckorna med allt nötande var vart varenda sekund. Tiden blev 3:58! Nu vÀl hemma igen sÄ kÀnner Jenny att det kÀnns tomt att inte ha nÄgot att trÀna för. Nu gÀller det för Jenny att sÀtta ett nytt mÄl. FrÄgan Àr bara vilket?
âJag tror absolut att jag hittat min distans. Jag Ă€r inte alls sugen pĂ„ ultra. Möjligen Lidingöloppet. Kanske ocksĂ„ ett halvmaraton, men först fĂ„r det nog Ă€ndĂ„ bli Stockholm maraton, under 3:50 dĂ„âŠâ
Vi önskar Jenny lycka till vilket mÄl det Àn blir!
Jennys bÀsta tips för dig som vill springa maraton:
– Mitt allra bĂ€sta tips till dig som kanske Ă€r sugen pĂ„ samma fantastiska upplevelse som jag fick uppleva under Frankfurtmaraton Ă€r att lyssna pĂ„ de som redan kan och vet. Runacademy har sĂ„ mycket kunskap.
– Kom ihĂ„g styrketrĂ€ningen! Du ska verkligen ha respekt för distansen och vĂ„ga trĂ€na styrka och varierat istĂ€llet för att jaga tider och strĂ€ckor. Kasta timern och lyssna pĂ„ kroppen.
lena ericson skrev den 3 november, 2017
Vilken peppande berÀttelse :))