Att springa ett banlopp är något helt annat än ett gatlopp. Under dessa 25varv hinner många tankar åka genom huvudet och att göra det en dag när sommaren visar sig från sin bästa sida och levererar 27grader gör det ännu tuffare.
Jag har de senaste veckorna tränat på bra och kört en del banpass men det är annat att springa intervaller jämfört med att mala 25 varv.
Jag kände mig pigg på uppvärmningen trots att det rann syndafloder om mig när jag stannade. Samma känsla hade jag även första varven men sen kände jag att jag måste sänka tempo. Isabella drog iväg ensam redan från början och sen skapades rätt snabbt två klungor då jag låg först i andra klungan. Och där blev jag fast hela loppet, jag försökte stundvis öka tempot men hade inte krafter att trycka på, det fanns inte riktigt där.
Min tuffaste period under loppet är helt klart mellan 12,5-7,5varv kvar där har jag alltid svårt att hålla tempo. Man har gjort hälften men har ändå så mycket kvar. Jag försöker alltid tänka kilometer för kilometer och inte varv, då det brukar kännas lättare. Men att springa runt runt är ändå mycket psykologiskt och väldigt annorlunda mot ett gatlopp då man hela tiden ser nya saker och det går lite upp och ner ibland.
Att bli omsprungen av Isabella gör det hela inte lättare men som tur var var det relativt sent in i loppet och även jag kunde varva några de sista varven vilket gör det hela lite roligare.
Jag hade ändå krafter kvar på slutet och kunde trycka på lite extra så jag knep 8e platsen bara hundradelar innan nian!
