I brist pĂ„ att alla lopp stĂ€lls in sĂ„ fĂ„r man hitta pĂ„ egna utmaningar – vĂ„r ledare i GĂ€vle, Kristoffer Wahlberg, tog den uppgiften pĂ„ stort allvar och besteg i helgen Mount Everest – fast i GĂ€vles lilla slalombacke. Totalt blev det 253 vĂ€nder och han höll pĂ„ i hela 15h. Vilken bedrift! Han gjorde detta tillsammans med sin löparkompis Stefan Ehrin.
Vad var anledningen att ni gjorde detta?
För cirka 3 veckor sedan var jag tillsammans med nĂ„gra vĂ€nner och bland annat en löparkompis vid namn Stefan Ehrin i samma skidbacke och sprang ca 100 gĂ„nger upp och ner. Under det passet skojade jag lite med Stefan och sa att vi borde göra Mount Everest höjdmeter i den hĂ€r backen. Men Stefan tog det inte riktigt som ett skĂ€mt, han funderade pĂ„ det dĂ€r ett tag. Det gick nĂ„gon vecka och i mĂ„ndags (samma vecka som ”bestigningen”) hörde Stefan av sig och frĂ„gade om kommande söndag passade. Det hade sjunkit in pĂ„ mig ocksĂ„ och kĂ€ndes görbart men kanske liite snabbt inpĂ„, men trĂ€ningen har funkat bra pĂ„ slutet sĂ„ jag trodde verkligen att jag skulle kunna klara det. Vi bestĂ€mde start klockan 04.00.
Hur var det att gÄ upp och ned sÄ mÄnga gÄnger? Hur lade du upp det?
Vi sprang faktiskt varje nerförslöpa, dÀremot uppför började jag varva gÄng med jogg redan frÄn början. Vi hade ett depÄtÀlt nere vid backens botten som var vÄran energi- och vÀtskestation. Första fikan gjorde jag och Stefan efter 53 gjorda vÀndor. DÀrefter var nÀsta pÄ 103. Sen blev det tÀtare och tÀtare, dom sista 40-50 rundorna blev det ett litet stopp var femte varv.
Hade du nÄgon svacka pÄ slutet och ville ge upp? Vad var det som motiverade dig?
Det var svackor lite hÀr och var efter ca 140 rundor för mig, lite berg och dalbana med illamÄende, men magen fortsatte ÀndÄ ta emot energi sÄ upp till ca 180-200 gick det ÀndÄ ok. Efter ca 9-10 timmar började det regna rejÀlt och bli kallare, ett tag snöade det faktiskt, skidbacken blev vÀldigt lerig och hal. DÄ insÄg man mer och mer att det hÀr kommer ta tid. Sista 53 rundorna gick mycket saktare, men var ÀndÄ stabila för vi tog mÄnga men inte jÀttelÄnga fikapauser sÄ vi rörde oss hela tiden framÄt. Klart man tÀnkte nÄgra gÄnger pÄ att bara lÀgga av men det gör man ofta pÄ ultralopp tycker jag, men det Àr bara att tjura i och fortsÀtta. Jag hade lite problem med vÀnster framsida lÄr vid knÀt förmodligen pÄ grund av utförslöpnignen redan vid varv 150, men efter ett skobyte blev det mycket bÀttre igen.
Hur kÀndes det att ta sig i mÄl?
Att ta sig i mÄl Àr sÄ fantastiskt, det Àr för just den dÀr kÀnslan jag gör det hÀr. KÀnslan av total lycka och en sorts tomhet pÄ samma gÄng.
Visst friade du sen pÄ toppen? Hur var det?
Jajjemen! Fast det var vid botten av backen nÀr passet var slut. Min sambo har stÄtt ut med mycket löprelaterade tokigheter nu sÄ hon mÄste ju bara vara den rÀtta ?. Jag hade faktiskt haft det i tankarna lÀnge, tÀnkte göra det pÄ ett lopp i alperna förra Äret men det blev instÀllt pÄ grund av knÀskada.
Everest Challenge:
Hemlingbybacken 35hm
253×35 = 8855 hm
StrÀckan blev 89km och det tog 15 timmar och 8 minuter.
Stort grattis och bra kÀmpat sÀger vi pÄ Runacademy!
