Nu har vi hunnit komma hem och hämtat andan efter vårt löparläger i de franska alperna i Chamonix. Det har varit en utmanande vecka på flera plan och har varit häftigt att få se hur våra deltagare har utmanat sig själva. Det är många som har slagit sina egna begränsningar och verkligen förstått att de orkar mycket mer än vad de tror.
Att springa i alperna är nämligen riktgt krävande. Det är tuff terräng med många höjdmeter och en hel del tekniska partier. Det var nog länge sedan som det för min del blev så många kilometrar under en vecka.
Eftersom vi kom några dagar innan själva lägret startade så har det för min del blivit närmare 13mil i denna tuffa terräng under förra veckan. Räknat i tid så har det nog blivit runt 4-6 timmar varje dag. Tror jag tidigare aldrig varit ute så mycket under en och samma vecka.
Det som jag fascinerar mig mest över är att jag nästan känt mig starkare för varje dag när det egentligen borde vara tvärtom. Första dagen upplevde jag snarare som värst. Man är då inte alls van vid den höga höjden, backarna och det känns som man blir mycket tröttare i benen i nedförsbackarna. I alperna får man räkna med omkring 5 kilometers brant utförslöpning och det sliter ordentligt hårt på benen.
Redan på tisdagen efter vår första 5h tur så kändes min kropp helt slut. I sista nedförsbacken var mina lår så stumma att jag blev tvungen att gå i sakta takt för att ta mig ner. Jag var då orolig att jag inte skulle orka en hel vecka med långa dagar i bergen varje dag.
Ändå var jag pigg och alert dagen efter. Då sprang jag först själv en runda på förmiddagen i bergen och sedan en kortare tur med deltagarna på eftermiddagen. Sedan har det flutit på.
Trots långa dagar har jag inte haft ont någonstans och det har gått lättare både uppför så väl som utför för varje dag. Sista dagarna kände jag mig konstigt nog som starkast. Jag kunde springa på i nedförsbackarna utan att få den där smärtan i låren som jag fick första dagen och blev knappt trött i uppförsbackarna. Jag som var rädd att jag skulle ta helt slut efter alla dagar. Tänk att man faktiskt klarar mycket mer än vad man tror. Är så glad och tacksam över vad kroppen faktiskt pallar med.
Nu blir det för min del några lättare dagar och på torsdag åker jag sedan till Kebnekaise. Planen är att springa Keb Classic på fredagen som är ett varv runt Kebnekaise på 43km och under helgen hoppas jag kunna bestiga Sveriges högsta berg. Hoppas kroppen även vill vara med mig då. En längre rapport om detta äventyr kommer!
