Man måste lyssna på kroppen

Idag var min plan att springa halvmaran på Kungsholmen runt, men min kropp vill tydligen inte det. Inte helt lätt när huvudet och kroppen inte vill samma sak.

På vårt läger i Kroatien började kroppen äntligen svara på träningen. Har haft en tung vinter med massa förkylningen, men äntligen börjar kroppen tycka det var kul att springa igen. Jag hade en riktig skön känsla på intervallerna och det där flutit började infinna sig igen.

Jag bestämde mig då att jag skulle prova springa Kungsholmen runt. Inte för att jag trodde jag skulle göra någon jätte prestation, men mest för att det är kul att vara på tävlingsbanan igen. Tänkte att jag i alla fall borde kunna springa igenom loppet med en god känsla och utan några större prestationskrav.

Men sista dagen på Kroatien måste jag fått i mig något konstigt under lunchen. På kvällen mådde jag inte bra och tillslut kom allting upp, ingen vidare syn. Jag var helt tom på energi och lördagens flygresa hem blev mindre rolig. Åt nästan ingenting på hela dagen. Men sedan har jag blivit bättre för varje dag och redan på söndagen kunde jag äta ungefär som vanligt.

Trots att jag kunde äta så var kroppen helt urlakad på energi. I veckan har jag varit tröttare än på länge. Har behövt sova mycket mer och de gånger jag försökt springa har det varit så tungt. Jag hade ändå förhoppningen att det skulle lossna till helgens lopp om jag bara fick vila. Förra veckan kändes ju allt så bra!

I torsdags provade jag jogga en runda runt vår sjö här i närheten av där jag bor. Är knappt 7 kilometer runt. Jag tog mig knappt runt och fick lov att stanna flera gånger för att gå. Hade ingen energi och benen var som bly.

Jag bestämde mig då att det är dumt att då utsätta kroppen för en halvmara. Jag tränade på väldigt mycket hårdare än på länge i Kroatien och det i kombination med att bli lite matförgiftad och därmed få i sig för lite energi är inte särskilt bra för återhämtningen. Risken är att loppet bara skulle bryta ner mig ännu mer och att det skulle ta ännu längre tid att komma tillbaka till att få en skön löpkänsla igen. Det ville jag inte riskera.

Så istället för att springa loppet har jag nu idag joggar en kortare löprunda och äntligen kunna njuta. Hade idag en helt annan känsla och benen kändes mycket lättare. Det här med vila ska nog ändå inte underskattas. Nästa vecka hoppas jag vara tillbaka och då i alla fall kunna springa Stockholm brantaste!

Stort lycka till er alla andra som springer Kungsholmen runt eller något annat lopp i helgen!