När det kommer till träning och träningsupplägg så har vi alla olika förutsättningar. Det gör att vi reagerar olika på träning och det är därför viktigt att man utgår ifrån sig själv och inte jämför sig med andra.
Just detta är något som jag verkligen fått kämpa för att få andra att förstå efter min graviditet. Jag vet inte hur många barnmorskor och olika ”mammatränare” som jag har haft kontakt med som har sagt åt mig att vänta åtminstone 3 månader innan jag ens börjar att träna. Jag borde sedan vänta minst ett halvår innan jag börjar att springa. Men hallå, har inte jag ändå lite andra förutsättningar än många andra?
Jag har ändå sprungit i stort sett hela mitt liv och det flera dagar i veckan. Jag hade sedan inga komplikationer under min graviditet och kunde då springa utan några större problem under nästan hela graviditeten. Borde det då inte vara lite skillnad på när jag kan börja springa i jämförelse med någon annan som knappt har sprungit innan den ens blev gravid och som sen haft mycket olika besvär under sin graviditet? Man kan inte göra som många barnmorskor och utgå ifrån någon standardmall som alla borde följa. Det hela har gjort att jag nu inte längre berättar för de barnmorskor som jag träffar om att jag börjat träna och framförallt inte att jag börjat springa.
Samtidigt vet jag att jag inte heller kan jämföra mig med t.ex. min kollega Johanna Bäcklund. Hon var väldigt snabb tillbaka i form och sprang på personbästa på halvmaran med ett SM-brons endast typ 6 månader efter sin förlossning. Väldigt inspirerande så klart som visar vad som kan vara möjligt. Jag kan dock inte bara kopiera hennes upplägg och förvänta mig att det skulle fungera för mig. Det kanske inte ens är möjligt för mig att springa ett halvmaraton i maj.
Jag har även träffat många andra nyblivna mammor som tänker att de borde kunna springa då de hör att det funkar för mig. Men igen, de kan ju inte heller jämföra sig med mig och tänka att de ska kunna springa bara för att jag gör det. Jag har även kört flera veckors rehablitering efter min graviditet innan jag ens började att springa, något som alla borde ta sig igenom oavsett när man börjar att träna efter en graviditet.
När jag nu lägger upp min träning efter graviditeten så utgår jag helt från mig själv och är noggrann att lyssna på min kropp. Om det är något som man har lärt sig efter att ha tränat i stort sett hela livet så är det att lyssna på kroppen. Jag vet hur det ska kännas och om det är något som känns konstigt eller som det inte borde göra, då bromsar jag direkt.
Så något som jag verkligen har lärt mig efter min graviditet är att främst utgå ifrån mig själv och lyssna på min kropp. Jag kan absolut ta råd och inspiration från andra men jag kan inte jämföra mig med andra. Alla är vi ju olika så det som funkar för någon annan kanske inte alls skulle fungera för mig.
