När ett nytt år infinner sig så brukar jag i planera in flera huvudmål för året där jag verkligen vill prestera på topp. Under året har det sedan varit ett stort fokus på dessa lopp, vilket också har motiverat mig att träna hårdare och ännu mer.
Men i år har jag tänkt att det ska bli annorlunda. Mitt träningsår 2017 blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag har aldrig tidigare varit så mycket sjuk.
Jag startade fjolåret med 6 veckors förkylning och det tog lång tid att komma tillbaka till någon bra form efter det. Är därför extra nöjd att jag ändå klarade av att springa hem en tredjeplats på Swish Alpine 47km. Jag hade sen en plan att springa Lidingöloppet, men lyckades så klart bli förkyld i två veckor fram till loppet. Med facit i hand skulle jag inte ens sprungit loppet. Jag gav det ändå en chans som slutade med att jag blev tvungen att bryta då kroppen inte alls svarade. Förutom dessa lopp så har jag inte tävlat så mycket utan bara något mindre strölopp.
Efter det här tunga året så känner jag mig konstigt nog ändå inte så revanschlysten. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag skulle vara en så mycket gladare människa om jag i fjol hade sprungit mycket snabbare. Istället har motgångarna gett mig andra insikter. När man har tränat på en elitnivå så länge som jag har gjort så krävs det väldigt mycket för att utvecklas. Det räcker inte att träna 5-6 pass i veckan, utan jag måste pressa kroppen hårdare med dubbla träningspass och ännu tuffare pass. Just nu har jag svårt att hitta den motivationen.
Jag har därför bestämt att inte sätta upp några resultatmål för 2018. Jag har helt enkelt svårt att förstå varför det ska vara värt så mycket slit bara för att springa några sekunder fortare.
Mitt 2018 kommer därför mest handla om att träna på känsla. Jag kommer inte ha några stora mål planerade framför mig utan det blir de lopp som jag får infall för och känner lust för. Jag kommer att träna med fokus av att bara må bra. Ett träningspass kan få vara klart efter bara 30 min jogg och det kommer vara okej att få vila två dagar i rad om jag inte har någon lust utan att jag för den skull ska få dåligt samvete. I år ska jag få träna utan några krav och måsten.
Mitt främsta mål för 2018 är helt enkelt att ha så roligt som möjligt utan att resultat och tider ska få förstöra min glädje. Istället ska jag bara springa på känsla och oftast lämna klockan hemma.
Mina nyårslöften för 2018 blir därför följande:
1 ) Inte bedöma något lopp jag gör utefter tid utan bara efter min känsla. Det är inte tiden som ska avgöra om jag är nöjd eller inte med loppet och helst ska jag inte kolla tiden innan jag gjort den bedömningen.
2) Jag ska aldrig jämföra mig med andra utan utgå från mig själv. Istället glädjas åt andras framgångar än att tycka att jag själv är dålig.
3) Jag ska inte tvinga mig på pass som jag absolut inte känner för. Träning ska inte bli ett måste utan kännas lustfyllt. Känner jag inte för ett pass ska det vara okej att få skippa det utan att få dåligt samvete.
4) Jag ska njuta extra mycket av mina omgivningar och låta mig stanna upp och njuta av nuet i naturen när jag springer
5) Jag ska verkligen uppskatta att min kropp är stark och hel och att jag överhuvudtaget kan springa. Det är något som man inte kan ta föregivet.
Vad har du för mål med 2018?
Det blev inte så många lopp under 2017. Ett av höjdpunkterna var ändå Swiss Alpine i Davos!