Mot min största utmaning!

Jag har sprungit många riktigt tuffa lopp med allt från maraton på asfalt till krävande maratonlopp i bergen som enbart går uppför till Ultravasan på 90km.

Men i år möter jag nog ändå en av mina största utmaningar och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det. Om endast några veckor kommer jag att föda mitt första barn. Jag är beräknad till den 1:a oktober och är beredd på att den snart kan titta ut närsomhelst.

Det kommer helt klart att bli en ny utmaning och erfarenhet. Det kommer vara en smärta som jag tidigare aldrig mött och jag är beredd på att det kommer vara mycket tuffare och jobbigare än vad det är att springa i nio mil. Samtidigt försöker jag peppa mig själv och se att jag har en stor fördel av min bakgrund som löpare. Framförallt ser jag fem starka fördelar som löpningen har gett mig och som jag kommer att ta med mig till min allra största utmaning:

1) Jag är van att fokusera på en målbild och att tänka positivt.

Om man ska lyckas med en stor utmaning som löpare så är det viktigt att tro på sig själv att man klarar av det. Det gäller att peppa sig själv med positiv energi och se sig själv lyckas. Det blir mycket svårare att lyckas om man inte ens själv tror på sin egen förmåga. Just detta tankesätt kommer jag ha en stor nytta av vid förlossningen. Jag ser redan nu framför mig hur allt kommer gå bra och ser även hur jag målmedvetet jobbar mig igenom värkarna för att få träffa vår lilla pojk för första gången. Så fort jag får en dum tanke eller känner något som oroar mig försöker jag snabbt motarbeta bort negativa tankar och istället tänka positivt. Jag kan det här och jag ska lite på min egen kropps förmåga.

2) Jag är van med att andas trots att kroppen utsätts för en tuff ansträngning

Under en förlossning så har jag förstått att det är viktigt att bevara lugnet, hålla sig avslappnad och försöka andas genom värkarna. Om man stressar upp sig och spänner sig så kan hela förloppet ta längre tid och bli värre. Det är faktiskt lite på samma sätt när man springer och pressar kroppen till max. För att orka i samma tempo och pressa kroppen är det fortfarande viktigt att ändå vara avslappnad, att jobba på med andningen och att bevara lugnet. Om du börjar spänna dig när du springer kommer det att gå både långsammare och bli jobbigare.

3) Jag vet att nervositet kan vara något positivt

Jag kommer säkerligen bli väldigt nervös när det väl blir dags. Det är något jag alltid brukar bli inför en tuff utmaning. Men samtidigt vet jag att nervositet inte är något främmande och otäckt som jag behöver vara rädd för. Jag vet att nervositeten är där för att hjälpa mig att tagga till och bli ännu mer laddad inför uppgiften.

4) En starkare och uthålligare kropp kommer göra att det blir lättare

Det finns mycket forskning som har visat att om man har en uthålligare och starkare kropp så kommer det även att underlätta i själva förlossningen. Under hela min graviditet har jag försökt att också hålla igång med träningen just för att kroppen ska vara stark och redo när det väl är dags.

5) Jag vet att jag klarar mer än vad jag tror

Det är många gånger som jag har velat att ge upp under ett lopp men ändå har fortsatt. Att få svackor är något som jag vet att man brukar få och det går att ta sig igenom. Mentala svackor är därför något som inte skrämmer mig. Det kommer att bli lättare om man bara fortsätter lite till och inte ger upp. När jag sprang Ultravasan på 90km var jag mycket trött efter 6 mil och ville ett tag ge upp. Ändå orkade jag ytterligare 3 mil. Jag vet att när det är som jobbigast och att man är mycket trött så orkar man alltid lite till.

Tack vare löpningen känner jag mig extra redo inför mitt livs största utmaning…