Löpning handlar mycket om känsla och rytm. När allt bara stämmer så är det som att man knappt behöver ta i för att komma framåt. Kroppen går på automatik och det nästan känns som man flyger fram. En sån känsla hade jag på dagens pass och det är inte på alla pass som det känns så bra.
För bara 1,5 månad sedan var det precis tvärtom. Kroppen var tung, seg och inte ett enda löpsteg kändes roligt. Jag hade då precis kommit tillbaka efter sjukdom och kroppen kändes inte alls i slag. Kommer ihåg att jag då skulle köra ett tröskelpass på 7x1km med 2 min joggvila, det var tufft att då bara hålla planerade 4 min/km. Men med tålamod och envishet så lossnar det. Nyckeln är att få ha regelbundenhet i sin träning. Idag var det därför en helt annan känsla.
Planen var att springa ett typiskt tröskelpass inför maraton som löd på 4 x 3km med 2 min joggvila, skulle hålla i ett tempo så jag inte drog på mig mjölksyra och att det skulle vara kontrollerat, måltiden var därför även denna gång runt 4min/km.
Men idag ville benen något helt annat. Sist hade jag svårt att komma ner på 4 minuters fart trots mycket kortare sträcka, denna gång gick det snarare för fort. Snittade istället hela passet på 3,50min/km och det kändes förvånansvärt lätt. Fick snarare bromsa mig själv för att inte springa för fort. Den känslan är oslagbar när allt bara flyter på!