Löpning handlar mycket om kÀnsla och rytm. NÀr allt bara stÀmmer sÄ Àr det som att man knappt behöver ta i för att komma framÄt. Kroppen gÄr pÄ automatik och det nÀstan kÀnns som man flyger fram. En sÄn kÀnsla hade jag pÄ dagens pass och det Àr inte pÄ alla pass som det kÀnns sÄ bra.
För bara 1,5 mÄnad sedan var det precis tvÀrtom. Kroppen var tung, seg och inte ett enda löpsteg kÀndes roligt. Jag hade dÄ precis kommit tillbaka efter sjukdom och kroppen kÀndes inte alls i slag. Kommer ihÄg att jag dÄ skulle köra ett tröskelpass pÄ 7x1km med 2 min joggvila, det var tufft att dÄ bara hÄlla planerade 4 min/km. Men med tÄlamod och envishet sÄ lossnar det. Nyckeln Àr att fÄ ha regelbundenhet i sin trÀning. Idag var det dÀrför en helt annan kÀnsla.
Planen var att springa ett typiskt tröskelpass inför maraton som löd pÄ 4 x 3km med 2 min joggvila, skulle hÄlla i ett tempo sÄ jag inte drog pÄ mig mjölksyra och att det skulle vara kontrollerat, mÄltiden var dÀrför Àven denna gÄng runt 4min/km.
Men idag ville benen nÄgot helt annat. Sist hade jag svÄrt att komma ner pÄ 4 minuters fart trots mycket kortare strÀcka, denna gÄng gick det snarare för fort. Snittade istÀllet hela passet pÄ 3,50min/km och det kÀndes förvÄnansvÀrt lÀtt. Fick snarare bromsa mig sjÀlv för att inte springa för fort. Den kÀnslan Àr oslagbar nÀr allt bara flyter pÄ!