När man inte kan springa…

Just nu ligger jag utslagen i soffan och vet inte hur jag ska orka ta mig till köket för att fylla på min kopp med the. Jag har nämligen dragit på mig en ordentlig förkylning. Inte särskilt roligt.

Det jobbigaste med att vara förkyld är att inte kunna springa. Om det är något som jag är försiktig med så är det att träna när man är förkyld. Det ser jag totalförbud på. Det är bara dumdristig och rent av hälsofarligt.

Att inte kunna träna är det värsta med att vara sjuk. Att ha halsont, snorig näsa och vara seg i huvudet känns som en bagatell i sammanhanget. Jag blir mest på dåligt humör och får en rastlöshet i kroppen av att inte få röra på mig. Det är när man blir tvingad att vara still som jag verkligen inser hur mycket löpningen betyder – hur gör folk som inte tycker om att träna? Förstår inte hur de klarar av det. Jag får abstinensbesvär efter en dag.

Längtar så efter att bara kunna springa. Tänk det behöver inte ens gå fort eller kännas lätt. Framförallt längtar jag efter känslan efteråt och att känna att kroppen har fått jobba. Det är en sån skön känsla.

Så till alla er där ute som är friska och hela – se till att ge er ut och spring. Ta vara på att du kan och uppskatta varje steg som din kropp klarar av!