Nu är jag laddad för mitt första fjällopp!

Om knappt en vecka kommer jag att stå på startlinjen till mitt allra första lopp i fjällmiljö – närmare bestämt loppet Salomon 27K i Årefjällen. Det är 27 km och 1150 höjdmeter som ska avverkas under loppet och detta i vacker miljö över de tre fjällen Hållfjället, Grofjället och Välliste.

Jag ser fram emot loppet med skräckblandad förtjusning, men nu har jag precis avslutat en träningsvecka i Tarabergen i Serbien och känner mig redo!

---

För somliga kanske detta inte låter som en jättestor utmaning medans några av er aldrig ens skulle komma på tanken att anmäla er till ett sådant här lopp. Jag hamnar någonstans mittemellan. Från att tidigare bara ha sprungit en flack halvmara som längst på tävling är detta en stor utmaning för mig. Samtidigt har jag på senare år nästan helt övergått till att söka mig till stigar, vacker natur och berg på mina löpturer och det här loppet är därför ett naturligt steg och en realistisk utmaning att anta.

För att förbereda mig på bästa sätt inför loppet har jag spenderat den senaste veckan i bergen i Serbien och innan dess en vecka i Chamonix på Runacademys egen löparresa. Chamonix bjöd på många höjdmeter både uppför och utför och jag kände mig stärkt både fysiskt och mentalt efter den resan. 1150 höjdmeter kändes inte längre som något oöverstigligt!

Men ingen uppladdning är perfekt. På den näst sista dagen i Chamonix klev jag snett och stukade till högerfoten rejält med smärta, stelhet och svullnad som resultat. Först trodde jag att loppet var i fara, men tack vare att jag hade en gaslinda med mig och att jag kunde linda foten på en gång klarade jag mig lindrigt undan och kunde springa redan några dagar senare. Däremot krävs det fortfarande att jag tejpar foten som stöd men jag kan springa utan smärta.

Den senaste veckan har jag alltså spenderat i de serbiska bergen. Anledningen till att jag hamnade där på min semester var att jag skulle delta i en yoga retreat och jag såg det som en perfekt möjlighet att kombinera yogan med löpning – som en sista förberedande träningsvecka inför loppet. Omgivningarna var verkligen vackra och förutsättningarna för löpning var bra. Flera vandringsleder passerade precis utanför huset där vi bodde men det är fortfarande väldigt få människor som hittar upp till Tarabergen så du är i stort sett själv på lederna. Väldigt rofyllt med andra ord!

Bergen i Tara är däremot väldigt ”snälla” med löpbara backar och inte alls som t.ex. I Chamonix där man måste gå i de allra flesta uppförsbackar. Även om det inte alltid gick speciellt fort uppför backarna så var det oerhört nyttigt att få springa enbart uppför i 30-40 minuter, något som du inte har möjlighet att göra hemma i Stockholm. Detsamma gäller såklart även nerförslöpningen där jag fick öva benen på längre sträckor där jag försökte flyta på nerför, slappna av och tänka på bra löpteknik.

Jag älskar kombinationen av yoga, löpning och berg så detta var verkligen en lyxig semester. Jag kunde helt fokusera på träningen och däremellan bara slappa och njuta av den vackra naturen!

Varje morgon kl 07 startade vi med två timmar av yoga och meditation följt av frukost. Efter att ha smält maten gav jag mig ut på en löptur på 30-90 minuter beroende på hur kroppen mådde. Efter det blev det några timmar av vila, socialiserande och läsning. Klockan 17:30 var det sedan dags för dagens andra yogapass på 1,5 timme innan det serverades middag. All mat som serverades var vegetarisk och då jag inte äter kött var detta himmelriket eftersom maten i Balkan annars är väldigt ”köttig”.

Det här var i min mening en perfekt uppladdning inför mitt lopp där jag utmanades fysiskt samtidigt som jag fick ro i själen!

Om 6 dagar går loppet och nu gäller det mest att ta det lugnt den här veckan så kroppen hinner återhämta sig, bara lite yoga och lätta, korta löppass. När starten går vill jag känna mig stark, springa smart och njuta av loppet så mycket jag bara kan!

Tidsmål och placering kommer att vara mindre viktiga eftersom detta är mitt första fjällopp. Det jag vill åt är snarare känslan av att det är roligt och att jag ska vilja göra det igen. Men jag kommer garanterat att få hålla en konstant dialog med tävlingsdjävulen på min axel som vill att jag ska öka och plocka placeringar.

Nu längtar jag iallafall till loppet och ser fram emot att se vad jag kan prestera just på den dagen!