IgÄr sprang jag i mÄl pÄ en sjÀtteplats i stentuff konkurrens pÄ Mont Blanc Marathon. Ett av Europas största bergslopp med flera tusen löpare som springer. Det var ett av de tuffaste loppen som jag har sprungit och innehöll hela 2700 höjdmeter. För mig var det hÀr loppet som en seger och en rejÀl revansch efter Stockholm marathon som jag tvingades att bryta pÄ grund av smÀrta i en hÀl.
Vad innebÀr höjdmeter?
För dig som inte kÀnner till det hÀr med höjdmeter sÄ kan dessa 2700 höjdmeter jÀmföras mot Hammarbybackens 85 höjdmeter. Loppet motsvarade alltsÄ att springa uppför Hammarbybacken ungefÀr 30 gÄnger plus ett marathon. Lidingöloppet (Som Àr kÀnt för att vara backigt) har omkring 370 höjdmeter eller nÄgot sÄdant.
SĂ„ hur var loppet?
Jag öppnade i ett försiktigt tempo och första 10 km försökte jag att hÄlla igen. Denna strÀcka skulle vara lÀttlöpt och endast 200 höjdmeter i stigning. I bergslopp Àr det ungefÀr som plan mark. Kommande 7 kilometer sÀgs ocksÄ vara lÀttlöpt, men det kunde jag inte direkt hÄlla med om. Jag försökte ÀndÄ att ta det lugnt i backarna uppför och inte slösa pÄ energi. Loppet hade ju knappt ens börjat.
Vid 17km började loppet pÄ riktigt dÄ vi skulle upp pÄ ett berg och sedan ner pÄ andra sidan. Det innebar en stigning pÄ 1000 höjdmeter och totalt var det omkring 6 kilometer enbart uppför. Det Àr typ ingen som orkar att springa uppför dessa backar utan man gÄr med lÄnga steg för att ta sig upp sÄ fort det gÄr. Jag lÄg hÀr pÄ en 6-7:e plats och plockade en hel del herrar framför mig pÄ vÀgen upp.
Det tog omkring 50 minuters klÀttring enbart uppför innan jag nÄdde toppen. Till min glÀdje hade jag dÄ tagit ikapp sÄ hon som sedan kom trea i loppet lÄg precis framför mig (Just dÄ var hon fyra) och jag var dÄ pÄ en femteplats.
VÀl uppe pÄ toppen sÄ sprang vi pÄ skrÄ uppe pÄ bergstoppen. Det var vÀldigt hÀftiga vyer och rÀtt sÄ smal stig. Ett felsteg och man Àr vÀldigt farligt ute. För mig som Àr höjdrÀdd sÄ vÄgade jag knappt inte kolla Ät sidan. Jag hade enbart fokus pÄ stigen och att sÀtta fötterna pÄ rÀtt stÀlle.
Utmaningen i nedförsbackar
Sen sÄ började nÀsta utmaning. Med min bakgrund som banlöpare sÄ Àr det hÀr med tekniska partier inte direkt min styrka. Nu vÀntade nÀmligen 5km utför pÄ branta stigar, mycket sten och rötter. De flesta hade nog sagt att det inte var sÀrskilt löpbart och sÄ tyckte Àven jag som försiktigt mer eller mindre klÀttrade nedför stupen.
Inte nog med att jag Àr höjdrÀdd utan jag Àr ocksÄ lite för feg för att bli riktigt bra pÄ dessa typ av lopp. Det blir inte lÀttare av att se tjejen framför mig bara flyga ner och att sjÀlv hela tiden bli passerad av snabba killar som Àr duktiga pÄ det hÀr med att springa nedför i tekniska stigar. SjÀlv kÀnner jag mig mer som en klumpeduns som enbart Àr glad om jag kommer ner levande. PÄ min vÀg ner sÄ var det Àven 2 killar som ramlade precis framför mig sÄ jag var inte helt ensam om att ha det lite svÄrt nerför.
Jag tappade vÀldigt mycket pÄ dessa 5 kilometer utför. PÄ hon som jag vid toppen lÄg precis bakom tappade jag hela 5 minuter pÄ under utförslöpningen och hon som kom fyra sprang hela 3 minuter snabbare Àn mig ner. Det dÀr har jag lite mer att trÀna pÄ.
VÀl nere pÄ sÀker mark och med endast 12km kvar blev jag informerad att jag hade en annan tjej endast 60 sekunder framför mig. Nu gÀller det att kÀmpa pÄ uppför de sista branta backarna.
De sista kilometrarna
Jag slet pÄ hÄrt och vid 3 km till mÄl sÄ började jag skymta tjejen framför mig. Nu ska jag ta henne. Jag kÀmpade och slet, med endast 2 km kvar kom jag förbi henne. Nu Àr det bara att trycka sista biten och jag gick om direkt med förhoppningen att hon skulle slÀppa. Men hon verkade blivit piggare av att jag kom ikapp och lÀmnade inte min rygg.
Nu sĂ„g jag Ă€ntligen mĂ„let framför mig och det var ”bara” en kulle till att bestiga. Men jag var trött och hade inte riktigt koll pĂ„ hur lĂ„ng denna sista kulle var. Det kĂ€ndes som den aldrig tog slut. Backe efter backe. NĂ€r jag trodde det bara var en backe kvar var det nĂ„gon som skrek att det bara var en kilometer kvar. EN KILOMETETER bara uppför! Det Ă€r ju en evighet.
Kroppen skrek av trötthet och mitt huvud ville bara stanna. Nu orkar jag inte med. Sen sÄ kom en backe till och folk bara skrek runtomkring mig. Tjejen som jag jagat ikapp kom upp jÀmsides med mig och jag tog helt slut. Okay om det hade varit en löpspurt, men i denna branta backe sÄ var det att vi krÀlade gÄendes upp. Det hÀr med att gÄ snabbt i backe Àr nÄgot som jag inte direkt brukar öva pÄ.
Tjejen fick dÀrför nÄgra meter i den sista backen och vÀl pÄ toppen kunde man Àntligen skymta mÄlet. Jag hade ingen chans dÄ hon var mycket starkare Àn mig de sista metrarna.
VÀl i mÄl kÀnde jag mig först besviken. Det Àr aldrig roligt att förlora en spurt. Jag var Àven helt slut och utpumpad pÄ energi. Jag hade krigat och kÀmpat i hela 5 timmar och 10 minuter. Inte stannat nÄgon gÄng och verkligen fÄtt ut allt jag var kapabel till. SÄ jag lyckades ÀndÄ skaka av mig den olust kÀnslan ganska fort. Vilket lopp som jag ÀndÄ hade gjort. Att bara ta sig i mÄl i detta lopp Àr en bedrift i sig och att denna gÄng klara det utan nÄgon smÀrta i hÀlen.
En underbar kÀnsla att fÄ revansch!
Taggad innan start
Fortfarande pigg vid 10km
HÀr började första riktiga stigningen
Sista kullen upp mot mÄl
Sista backen uppför
HÀr var jag mycket trött upp mot mÄl
Glad tjej i mÄl!
Uppe pÄ prisceremonin
Grattis till Ida Nilsson frÄn Sverige som sprang hem segern. Helt galet bra!