Förra veckan arrangerade vi ett lyckat och vÀldigt uppskattat löparlÀger i bergen pÄ Gran Canaria. NÄgra av vÄra deltagare stannade sedan kvar efter lÀgret för att springa det stora bergsloppet Transgrancanaria. En av dem var Jimmie Wahlberg. Han sprang ett tufft lopp pÄ 64 kilometer och med över 3000 höjdmeter. HÀr delar han med sig av sin inspirerande berÀttelse om loppet!
”KlockvĂ€ckning 04:30 denna lördagmorgon, lĂ€tt frukost pĂ„ yoghurt och kokt Ă€gg innan de var dags att gĂ„ till Expot i Meloneras som Ă€r pick-up för busstransfer, bussavgĂ„ng kl. 05:45. SmĂ„pratar lite med en dansk pĂ„ bussen och försöker sova lite. KĂ€nner mig oerhört taggad inför loppet.
VÀl framme vid starten i Artenara uppe i bergen tvÄ timmar senare Àr temperaturen en helt annan, nÄgonstans runt 5-8 grader och ingenstans att gÄ in och vÀrma sig. De café som Àr öppna Àr redan knökfulla. Strax före kl. 9 smattrar spanskan i högtalarna och nedrÀkningen börjar, Àntligen ivÀg!
Vi Àr runt 850 personer som ger oss ivÀg och de börjar direkt med en stigning nÀr vi lÀmnar den lilla byn. Det blir kö pÄ stigen och tempot sjunker direkt lÄngt under mitt normalatempo. Jag försöker tÀnka snÀlla tankar om alla som trotsar stavförbudet de första 2 km. VÀl uppe sÄ gÄr de att springa och de kÀnns bra att vara igÄng.
Framme vid Cruz de Tejeda stÄr de folk och hejar nÀr vi passerar, vi passerar dem och försvinner in i skogen igen, snart börjar nedstigningen mot Tejeda nere pÄ botten av dalen som Àr första vÀtskekontroll efter 11,2 km. Det Àr lÄng skön löpning nedför bitvis pÄ serpentinstigar. Benen kÀnns pigga och de flyter pÄ bra nÀr jag inte fastnar bakom andra löpare.
VÀl framme i Tejeda blir de ett snabbt stopp för att ta av ett lager klÀder, solen har tittat fram och hÀr nere i dalen har temperaturen stigit till ca 15 grader. Fyller en flaska med vatten och sportdryck , tar en ostbit & tvÄ apelsinklyftor. Nu vet jag att de vÀntar ungefÀr 7 kilometer uppför tills vi Àr framme vid Roque Nublo.
Vi sprang delar av den hÀr strÀckan veckan innan pÄ lÀgret sÄ de Àr skönt att veta vad som vÀntar. Först kommer vi fram till byn La Colata och sedan börjar en ganska brant stigning. Jag kör pÄ lite snabbare för att inte fastna bakom löpare som har ett lÀgre tempo Àn mig. Hör svenska talas i ledet och hejar pÄ ett svenskt par.
Ju högre upp vi kommer desto glesare blir de i ledet, kĂ€nner mig fortfarande stark och pigg i ben och huvud, vi har nu avverkat ca 21 km. Ăr noga med att fĂ„ i mig mina 240 kalorier per timme och dricker kontinuerligt. Sista biten upp till den stora stenen Roque Nublo stĂ„r de folk och hejar igen vilket alltid piggar upp. Jag smĂ„springer sista biten upp för att bli registrerad och vĂ€nder ner igen.
Nu vÀntar ganska lÀtt löpning ett par kilometer till nÀsta vÀtskestation vid Garanon efter 21 km. Samma procedur hÀr, ost och apelsin och fyller pÄ tvÄ flaskor med sportdryck och ivÀg igen. Solen har stigit pÄ himlen och vÀrmt bort molnen nu. Det Àr en perfekt skön dag för löpning i bergen med skön luft, nu vÀntar sista stigningen mot Gran Canarias högsta topp Pica de la Nieves innan de vÀnder nerÄt.
VĂ€l uppe pĂ„ toppen vĂ€ntas mĂ„nga kilometer med utförslöpning pĂ„ nya stigar. Den strĂ€cka jag avverkat hittills har jag sprungit stora delar av under löparlĂ€gret veckan innan. Stigen Ă€r en stenbelagd serpentinvĂ€g som aldrig verkar ta slut. Jag har sĂ€llskap av en britt och vi möter ett engelskt par som Ă€r pĂ„ vĂ€g uppför. Britten frĂ„gar hur lĂ„ngt de Ă€r kvar ner och vi fĂ„r till svar: it takes forever, nĂ€r du tror att du Ă€r nere sĂ„ har du hĂ€lften kvar, sen nĂ€r du tror att de inte kan fortsĂ€tta lĂ€ngre sĂ„ Ă€r de en bit till, vi skrattar och springer vidare och tror dom driver lite med oss. De gjorde dom inteâŠ
Efter ett tag börjar varenda sten kĂ€nnas genom mina tunna S-lab Speed och vi har bara kommit halvvĂ€gs. Till slut Ă€r vi Ă€ntligen nere och vi korsar en asfaltsvĂ€gen en bit innan vi leds in i skogen igen. Nu vĂ€ntar en stenbelagd mountainbike-led, jippiâŠ
Koncentration frÄn att pricka rÀtt sten att sÀtta foten pÄ har gjort att jag glömt bort att dricka. Det med kombination av vÀrmen som ökat gör att kramp börjar smyga sig pÄ runt ena knÀmuskeln. Dricker och tar en salttablett och slÄr av pÄ farten lite grann. Kommer fram till nÀsta vÀtskestation i Tunte efter 34 km, hÀr Àr de fullservice, hinner knappt komma in till station förrÀn de frÄgar vad jag vill ha, fÄr hjÀlp med att fylla flaskorna med vatten och sportdryck. Tackar för hjÀlpen pÄ stapplande spanska, Àter ost och apelsin och sen ivÀg igen.
Nu kÀnns de att vi bytt klimatzon, betydligt varmare och mitt tempo sjunker, benen kÀnns lite sega efter de lÄnga kilometrarna utför. Men de kÀnns fortfarande vÀldigt bra och de negativa tankar som förr eller senare brukar dyka upp lyser med sin frÄnvaro. GlÀds över att vara pÄ plats och ha möjlighet och fysik för att genomföra detta.
Vi pÄbörjar nÀsta stigning uppför till nÀsta bergspass, vi springer och gÄr lÀngs en brandvÀg som slingrar sig uppÄt, bergssidan reflekterar solen som ligger pÄ. VÀl uppe sÄ Àr utsikten majestÀtisk över dalen som öppnar upp sig, stannar till nÄgra sekunder och bara njuter av nuet och att befinna mig pÄ en sÄ vacker plats.
Nu blir terrÀngen flackare och de gÄr att springa pÄ ganska bra, benen kÀnns ganska pigga igen. Springer helt ensam ett tag, blir omsprungen emellanÄt och passerar nÄn löpare ibland, nÀr de börjar gÄ nerför sÄ hÄller jag igen lite för att inte dra pÄ mig mjölksyra.
Dagen har övergÄtt i tidig eftermiddag och solen stÄr högt pÄ himlen och börjar suga musten ur mig, vi nÀrmar oss nÀsta vÀtskestation som Àr Ayagueres vid kilometer 46. Hit har de varit ganska flack och skön utförslöpning och jag vet att hÀrifrÄn vÀntar en lÀtt stigning innan de vÀnder nerför igen och sedan platt löpning in till mÄlet i Maspalomas. I alla fall enligt kartan, stigningen Àr förvisso kort men betydligt brantare Àn vad jag lÀste ut av kartan, och den flacka löpningen visar sig vara pÄ klappersten i flera kilometer. Bara att ta fram pannbenet och borra pÄ.
IllamÄendet som lyst med sin frÄnvaro dyker upp runt kilometer 58, sÄ Àven de negativa tankarna. Jag Àr ÀndÄ tacksam att de tog sÄ lÄng tid den hÀr gÄngen innan det dök upp. TÀnker pÄ alla mörka kvÀllar med regn och blÄst i Hammarbybacken och den period i höst och vinter nÀr jag var skadad och inte kunde springa.
Jag tar en kilometer i taget och till slut slÀpper de negativa tankarna. NÀrmar mig till slut ytterkanten av Maspalomas och de börjar dyka upp folk lÀngs vÀgen som hejar. StÀrkt av detta trÀnger jag undan illamÄendet och ökar farten lite. Vi springer i en av översvÀmningskanalerna och nÀr jag ska upp för en av trapporna sÄ kÀnns stegen upp onarturligt höga mot dagen innan nÀr vi provsprang den hÀr strÀckan. Tre kilometer kvar till mÄl och jag satsar pÄ att komma under 9:30 tim.
Sista kilometrarna rullar pÄ och jag kommer in mot mÄlfÄllan alldeles sjÀlv, kÀnslan att komma springandes och fÄ alla applÄder, kÀnslan att ha sprungit 64 km, 3200 höjdmeter pÄ 9:25 tim fyller mig med en enorm glÀdje och stolthet av att ha klarat av det. KÀnslan att passera mÄllinjen Àr helt fantastisk och tröttheten Àr för en kort stund helt borta.
Dagen efter Ă€r kroppen stel men inga skador eller överanstrĂ€ngningar, tre stora blĂ„sor pĂ„ stortĂ„rna och en ny blĂ„nagel Ă€r ett minne jag kommer fĂ„ dras med ett tag. Pain is temporary, glory is forever.”
Bilder med Jimmy frÄn vÄrt löparlÀger veckan innan loppet!
Lars-Henric Ăstman skrev den 27 februari, 2018
Kul att lĂ€sa bra jobbat đ
Var ju dÀr sjÀlv för nÄgra Är sedan och vet hur tufft och vackert det Àr dÀr!
Lise Fuchs skrev den 27 februari, 2018
Wow ??