Så är det att göra en Ironman – Ledare Sofia berättar!

För två veckor sen, söndagen den 9/7 gjorde vår ledare i Eskilstuna Sofia Arbestål en halv Ironman i Jönköping. En halv Ironman är när man simmar 1900m, cyklar 9 mil och sen springer 21 km, och detta i följd! Det är ett riktigt tufft lopp som kräver både mental styrka, fysisk kondition, teknik i flera olika grenar och många timmars träning! Här berättar Sofia om hennes upplevelse!

Jag åkte ner till Jönköping på fredagen för att kunna kolla banan, känna in atmosfären och slippa stressa. Väl på plats så cyklade jag första milen på cykelsträckan för jag hade hört att det var lite backigt. Första milen kunde liknas som att komma till en serpentinväg i Österrike. Det kändes bra att ha cyklat den innan loppet då jag kunde känna ett lugn att det gick sakta och visste att det var så helt enkelt. På lördagen började det fyllas på i stan och även vi fick mer sällskap av vänner och familj. Jag provsimmade lite i sjön och fick en superkänsla inför söndagen. Det kändes underbart då simning är nämligen lite av min akilleshäl….

Cykeln och ombyte checkades in på lördagen och vi åt en god middag på piren tillsammans innan det var dags att sova.

Raceday söndagen den 9/7. Vaknade, gick upp, åt frukost, de nervösa toabesöken avklarades och vi åkte ner mot starten.

Väl på plats ville jag bara i. Starten gick och vi började med simmning! Jag startade ganska långt bak eftersom jag är en mindre bra simmare. Jag gick in i mig själv och bara väntade på min tur. Det kändes inte speciellt nervös längre utan jag var bara förväntansfull.

Simningen gick inte riktigt som jag önskat då jag fick simma bröstsim mer än crawla men det var bara att ta sig framåt meter för meter för att få det överstökat.

Sedan var det dags för cykling! Cykeldelen var helt galet fantastiskt. Det gick lätt när jag passerat serpentinerna, underbar natur och jag var aldrig speciellt trött. De 90 kilometrarna var rena rama njutningen. Nu vet jag att jag kan trycka på lite mer till nästa gång!

När jag cyklade ner för växling till löpningen så kändes det som om jag var i mål. Vad skulle kunna hända nu liksom? Löpning kan jag!

Ack så fel jag hade. Jag började spring och tänker vad är det som händer?! Det var som att springa i sirap och det kändes som om jag stod stilla. Frustration sköljde över mig och första varvet av tre runt Munksjön var ett långt samtal med mig själv om varför jag gjorde det här.  För att komma i mål var det bara att köra på. Varv två var lättare mentalt. Jag kom ikapp min lillebror som gick och jag gick med honom några minuter. Mina tidsmål hade jag lämnat bakom mig vid det här laget. Varv tre flöt på och jag började känna att jag snart skulle nå årets mål, då fick jag ståpäls på hela kroppen!

Att komma in på upploppet och höra både speakern och mina supporters glada hejarop var fantastiskt! Jag gick över mållinjen med ett stort leende på läpparna. Nu har jag gjort en Ironman 70.3!!!!

Min drömtid var 6 timmar, en mer realistisk tid var 6:30. Min faktiskt tid blev 6:13:04.

Jag är superstolt över mig själv! Mest stolt är jag över att jag lagt upp all träningsplanering inför loppet själv. Att inte få nån form av stelhet eller träningsvärk efter ett sånt lopp betyder att jag gjort ett superupplägg som passat mina förutsättningar perfekt. Kanske ska jag bli lite snabbare till nästa år😁… Vi får se!!