I onsdags rÄkade jag att kliva pÄ ett bi och blev stucken under foten. Det sÄg inte sÄ lovande ut. Foten svullnade upp rejÀlt och pÄ kvÀllen sÄg det verkligen inte bra ut. Att dÄ kunna springa kÀndes vÀldigt avlÀgset.
GÄrdagens fot ömmade rejÀlt
NÀr jag vaknade idag sÄ var foten fortfarande svullen Àven om det hade gÄtt ner nÄgot. Jag tyckte det dÀrför var lÀge att fÄ lite rÄd med en doktor och tips pÄ vad man kan göra Ät det. Jag ville verkligen kunna fÄ springa.
LĂ€karen lugnade mig iaf och sade att det inte var sĂ„ farligt. Ăt lite anti-inflammatoriskt och det skulle inte heller bli vĂ€rre av att springa. SĂ„ jag tog nĂ„gon Ipren och Voltaren tablett under dagen. PĂ„ eftermiddagen kĂ€ndes foten vĂ€ldigt mycket bĂ€ttre och jag beslöt mig dĂ€rför att prova springa.
KÀnde mig dÀrför extra glad att jag till slut kunde genomföra dagens backpass. Körde 2st 7 minuters backe följt av 2 st 3 minuters backe. Det var riktigt tufft och ett bra pass inför Swiss Alpine om tvÄ veckor. KÀnde mig sÄ glad efterÄt att jag kunde genomföra passet. Man ska verkligen uppskatta att bara kunna springa. Inget man kan ta helt föregivet.
Fick med min syster pÄ passet och vi var bÄda vÀldigt trötta efterÄt.
Firade med lyxig hummer pÄ kvÀllen