Jag Àr sÄ glad! Idag har jag sprungit fortare Àn vad jag gjort pÄ över ett Är. Har nÀmligen kört mitt första riktiga intervallpass efter graviditeten.
Körde passet tillsammans med min man Andreas pÄ friidrottsbana. PÄ sÄ sÀtt kunde vi samtidigt springa och ha koll pÄ Filip som sov i vagnen. VÀldigt skoj att pÄ sÄ sÀtt ocksÄ fÄ springa tillsammans.
Att springa pÄ friidrottsbana Àr ocksÄ nÄgot alldeles extra dÀr underlaget inte blir lika stumt som asfalt utan blir nÄgot studsigare. Det ger helt klart en annan kÀnsla i löpningen.
Vi valde att köra nÄgot lÀngre intervaller i form av 5x1200m med 1 min vila. Kanske inte det roligaste passet att springa pÄ en friidrottsbana men ville inte köra för korta intervaller med för högt tempo. Min kropp Àr inte van att springa sÄ fort Ànnu sÄ tÀnkte vÀnta lite med det.
Första intervallen kÀndes ovan och gick nÄgot lÄngsammare Àn vad jag hade tÀnkt. Det var Àven mycket mer jobbigt mentalt Àn vad jag hade trott att springa tre varv. Blev dÄ lite osÀker om jag faktiskt skulle orka alla. Men sedan verkade det som jag kom in i det. Alla de andra intervallerna gick betydligt fortare och det var skönt att avsluta sista intervallen med att springa som fortast!
Det hÀr var helt klart en inspirerande start och ser framemot mÄnga fler intervallpass framöver.
