Så kul att tävla igen!

Idag tog jag äntligen på mig nummerlappen och stod på startlinjen på Vårruset.

Jag hade inte så höga förväntningar utan var mest sugen på att tävla. Fokus var inte på att springa på någon speciell tid utan att bara få en skön och positiv känsla av att springa lopp. Jag lämnade till och med klockan hemma då jag inte ville fokusera på tid och prestation.

När jag ändå står där på startlinjen så väcks tävlingsskallen i mig och förnuftet går ur skallen. Det är som jag har glömt att jag inte tävlat på väldigt länge och det är lätt att då tro att man är mycket bättre än vad man är.

Det hela slutade därför med att jag ändå hängde med de absolut främsta från start. Detta trots att jag inte har någon aning om min egen förmåga eller ens hur snabba de andra är. Vid en kilometer var jag redan trött. En något orutinerad start och något jag inte rekommenderar någon annan. Att öppna för fort är inte det absolut smartaste som man kan göra och speciellt inte om man har som mål att enbart springa med en skön känsla.

Vid 2km var jag helt slut och då sprang OS-guldmedaljören på Skidskytte, Hanna Öberg, förbi mig med lätta steg. Det var väldigt inspirerande att ha en världsstjärna bredvid mig i några steg men till slut så sade min kropp stopp. Jag bestämde mig då för att strunta i alla tävlandes runt mig och bara göra mitt lopp. Målet var ju ändå att bara ha kul.

Jag sänkte därför tempot något för hade aldrig orkat att ta mig i mål i det tempo som jag höll. Med en kilometer kvar så började jag ändå känna mig något piggare igen. Extra skönt att jag då kunde svara när en tjej kom ikapp och jag kunde spurta ifrån henne de sista hundrametrarna.

I mål kom jag som femma och för mig kändes det som en seger. Jag kände mig glad att bara få tävla igen och speciellt då har haft en del motgångar under våren med en krånglande vad och lite annat.

Förutsättningarna för träning är inte heller detsamma när man blivit mamma och har en liten att ta hänsyn till. Jag har inte kört så många hårda pass och har fortfarande en del att ta igen. Jag tycker även det har varit en kämpig väg att ta sig tillbaka och det har tagit tid för kroppen att svara på träningen.

Jag sprang därför i mål med ett leende på läpparna. Jag var glad för att kroppen håller och för att det var en sån härlig stämning längst med loppet. Jag var även glad över tiden på 18,49 som ändå känns som en bra start efter ett långt uppehåll. Nu ser jag framemot att springa fler roliga lopp framöver!

Stort grattis också till vår ledare Viktoria Lindskog från Vasastan som slog till med nytt pers på 5km efter en hel del skadeproblem och graviditet. Starkt!