Imorgon Àr det dags för Göteborgsvarvet och jag har en startplats. Men kÀnner mig fortfarande tveksam om jag ska starta eller inte. Har svÄr beslutÄngesten.
Anledningen att jag tvekar Àr att jag just nu trÀnar för fullt inför VM i bergslöpning som gÄr i juli. Jag bestÀmde mig dÀrför redan för lÄngt tidigare att jag inte ska springa i Göteborg.
Ett halvmaraton pÄ asfalt krÀver en lÀngre ÄterhÀmtning och risken Àr att jag blir sliten efter loppet och att trÀningen dÄ blir lidande. Jag har dessutom laddat upp pÄ absolut sÀmsta tÀnkbara sÀtt eftersom jag egentligen inte har tÀnkt att springa.
I mÄndags blev det en distanstur pÄ 2 timmar och i tisdags maxade jag Hammarbybacken sÄ hÄrt att jag fortfarande har trÀningsvÀrk. De sista dagarna laddar jag sedan upp med att stÄ pÄ mÀssa 12 timmar om dagen och det krÀver mycket energi. Allt talar emot att jag inte ska springa.
Trots detta kÀnner jag en stor lÀngtan att springa loppet. Man blir sÄ sugen nÀr man trÀffar alla laddade löpare hÀr i Göteborg. Jag har sedan aldrig sprungit GÀteborgsvarvet och skulle vilja prova pÄ det. Jag kommer ÀndÄ behöva trÀna pÄ lördag och tÀnker att jag dÄ likavÀl kan springa loppet. Jag kan ju ta det lugnt och bara njuta av loppet. Strunta i tider och utan nÄgon press. Man mÄste vÀl inte alltid prestera pÄ topp bara för att man springer ett lopp?
Ăr dock vĂ€ldigt tveksam att jag klarar av att ta det lugnt och att inte sĂ€tta nĂ„gra som helst krav pĂ„ mig sjĂ€lv. NĂ€r jag stĂ„r dĂ€r pĂ„ startlinjen sĂ„ vill man Ă€ndĂ„ ge allt vad man har för den dagen. SĂ„ kĂ€nner mig splittrad och förvirrad. Ska jag springa eller inte?