Det har blivit en liten tradition för mig att springa tjurruset och har nu gjort det flera Är i rad. Det Àr roligt med en helt ny utmaning pÄ hösten dÀr fokus inte Àr pÄ snabba tider utan snarare att bara ta sig i mÄl. Men det var tufft kan jag lova och i Är fick jag kÀmpa extra hÄrt för att klara av segern. Det innebar att det var min tredje raka vinst!
I början pÄ loppet sÄ var det rÀtt lÀttlöpt. Det var nÀstan sÄ att man blev lite besviken. Var vara alla tuffa moment? Fick Àta upp det senare i loppet. För min del var det dock till en fördel för kunde dÄ trycka pÄ och ta en skaplig ledning. Min styrka Àr att springa och brukar dÀremot vara rÀtt dÄlig pÄ alla hinder och trÀsk.
Det enda man möttes av de första 5km var lite simning i havet och en liten klÀttring med hjÀlp av rep. Men var inte direkt sÀrskilt svÄrt och var inte ens kallt i havet. Vid 5km ledde jag dÀrför med 1 minut tillgodo till en duktig orienterare frÄn Finland. Men sen sÄ blev det tuffare.
Först var det lite hinder pÄ vÀgen men det var mer att krypa under och klÀttra över. Inget som ni imorgon behöver oroa er över. Första delen var mest en transport strÀcka, det var de sista kilometrarna som loppet började pÄ allvar.
Först bjöds det pĂ„ ett trĂ€sk med gyttja och lera. Det sĂ„g först ut som att man enkelt skulle kunna ta sig över hĂ€r om man valde rĂ€tt vĂ€g – men jag tog nog den sĂ€msta tĂ€nkbara vĂ€gen och hela jag ramlade i trĂ€sket och kunde inte ta mig upp! Trodde ett tag att jag skulle drunkna och hade svĂ„rt att andas i leran. Tillslut fick jag tag i en rot eller nĂ„got som stack upp sĂ„ jag kunde dra mig uppĂ„t land. Det hĂ€r tog mycket energi pĂ„ mig och var nu helt slut. Mycket av mitt försprĂ„ng togs ikapp hĂ€r dĂ„ orienterare bakom mĂ„ste tagit en mycket smartare vĂ€g. Nu gĂ€llde det att gasa om jag skulle vinna. Men utmaningarna tog inte slut hĂ€r.
IstĂ€llet kom jag till flera meter höga vass dĂ€r det var omöjligt att ta sig framĂ„t. HĂ€r hade jag helt klart en nackdel att vara den absolut första personen som skulle igenom detta dĂ„ inget var nertrampat. Dessutom bjöds det pĂ„ mĂ„nga brĂ€nnĂ€sslor och jag lyckades sĂ„ klart att ramla pĂ„ nĂ„gon rot och det med ansiktet först pĂ„ brĂ€nnĂ€sslorna. Det svider fortfarande kan jag lova. Att dagen till Ă€ra springa med kortbyxor var inte heller ett smart val – benen fick mycket stryk kan jag lova.
Efter den höga vassen som aldrig tog slut sÄ hörde jag nÀstan hur tjejen bakom mig flÄsade i nacken. Hon var nu inte lÄngt efter. Som tur var kom vi Àntligen till lite mer löpbara partier och jag kunde Àntligen dra nytta av att vara löpare. Nu tog hon inte lÀngre in pÄ mig och jag kÀnde hur jag Äter fick ett övertag. Med omkring 3 kilometer kvar möttes man av en lÄng slalombacke vid fiskartorpet. HÀr var jag mycket trött men jag visste att mer hemska partier vÀntade sÄ varje sekund jag nu samlade pÄ mig skulle vara viktig. Jag slet och kÀmpade och fick nÄgra ytterligare sekunder innan nÀsta hel-vete.
Vi möttes nu nÀmligen av ett nytt trÀsk men denna gÄng med mindre gyttja men desto snÄrigare. Denna bit var omkring 500m och det gick verkligen inte fort. Som sagt denna typ av terrÀng Àr inte min styrka och fick Àven lov att gÄ en hel del. Jag försökte hÀr vara smart och ta det lugnt. Fokusera pÄ att vÀlja rÀtt vÀg och inte fastna i nÄgot kÀrr. Lyckades ÀndÄ fastna i nÄgon buske och höll knappt pÄ att ta mig lÄss. KÀnde hur orienteraren bakom mig plockade in pÄ mig och flÄsade mig snart i nacken. Jag lyckades ÀndÄ hÄlla henne bakom mig över hela detta parti.
NÀr vi Àntligen kom ut pÄ lÀttare partier sÄ gÀllde det att Äter trycka pÄ allt vad jag förmÄdde. NÀr man Àntligen kom till passagen pÄ 9km sÄ var jag mycket trött och det kÀndes som loppet aldrig skulle ta slut. Möttes av ytterligare kÀrr, brÀnnÀsslor, stup och högt vass. Jag slet och kÀmpade för visste att hon inte var lÄngt bakom. Det var först nÀr jag sÄg mÄlet som jag kÀnde att jag skulle ta hem en till seger. Kastade dÄ ett öga bakom mig och sÄg att det var lugnt. Kunde dÄ fokusera pÄ att njuta av upploppet. Alltid en skön kÀnsla att ta sig i mÄl som första tjej.
Bjuder pÄ nÄgra bilder frÄn loppet sÄ förstÄr ni lite mer vad det handlar om. Nackdelen av att vara den som Àr absolut först pÄ banan Àr att man helt enkelt inte blir sÄ lerig och skitig. Men dÀremot var hela jag dyngblöt, blodig och kall. SÄ nog var det en utmaning allt!
VÄr ledare i Huddinge Annelie Florin knep en meriterad sjÀtteplats!
VÄr ledare Anna och Jenny frÄn Uppsala sprang bÄda in som topp 30!
Glada tjejer efter mĂ„l đ
