Att ge sig ivĂ€g pĂ„ ett trĂ€ningspass kan ibland kĂ€nnas riktigt motigt…Man kommer pĂ„ alla möjliga ursĂ€kter till varför det inte Ă€r nĂ„gon bra idĂ© att trĂ€na.
Under passet kĂ€nns det jobbigt, man Ă€r kanske till och med illamĂ„ende och man undrar vad man egentligen hĂ„ller pĂ„ med. Jag hade ju kunnat legat kvar i soffan och haft det skönt…
Men sedan efter passet. WOW! Vilken kÀnsla. Man kÀnner sig stolt, stark och glad! Hur kunde man ens tvivla pÄ att hoppa över passet?
NĂ„gon som kĂ€nner igen sig? đ