Det är lätt att göra löpningen komplicerad. Att man ska fokusera på att hålla ett visst tempo, en viss sträcka eller hålla en viss puls. Ibland tycker jag det därför kan vara skönt att lämna klockan hemma. Att inte bry sig om varken distans, tider eller tempo. Om det är något som stressar mig så är det just att ha koll på tid och tempo. Jag gillar inte att känna att jag måste vara ute i 3 minuter till bara för att få ihop en viss tid. Ibland måste löpningen bara få vara skön där man kan få vara i sina egna tankar och inte behöva bry sig om en massa tider hit eller dit. Bara vara ute så länge som man känner för det. Bara springa så länge det känns roligt. Ibland ta en paus om man känner för det. Det var precis vad jag gjorde idag.
Idag har jag och lilla Ludde sprungit i narurreservatet vid Gömmaren i Huddinge och det var verkligen så vackert med strålande sol och sprakande höstfärger. Vi båda bara njöt och sprang av ren glädje. Ingen aning hur långt eller ens hur länge vi var ute. Ludde bryr sig inte direkt om det utan han springer bara för att det är roligt, något som jag själva också försöker lära mig mer av. Underbart att tillåta sig att bara springa utan krav eller måsten. Stanna ibland för att ta kort och njuta lite extra av solen. Gå i någon backe om det känns tungt. Trycka på i någon nedförsbacke bara för att jag får feeling. Det är frihet att bara springa. Tänk ibland behöver inte löpningen vara mer komplicerad än så.
Det gäller sedan att verkligen ta vara på denna tid för snart kommer kylan slå till och färgerna försvinna. Fler som gillar att springa under hösten?
Bo Svensson skrev den 15 oktober, 2017
Fantastiskt när vädret är med, luften på hösten är lätt att andas in