RejÀlt mörbultade i kroppen och med bilderna av de vackra ÄrefjÀllen i minnet lÀmnar vi nu à re efter att ha sprungit Salomon 27K under gÄrdagen med 1150 höjdmeter.
Loppet var en fantastisk naturupplevelse precis som vi hoppats pÄ och banan var om möjligt Ànnu mer utmanande Àn vi hade förestÀllt oss. Men ÀndÄ Àr vi redan sugna pÄ att springa hÀr igen nÀsta Är!
Hela SalomongÀnget fanns sÄklart pÄ plats bÄde vid nummerlappsutdelningen pÄ Trillevallen pÄ fredagen och vid start och mÄl under tÀvlingsdagen. De sprider alltid sÄdan skön energi vilket gjorde oss Ànnu mer taggade inför loppet.
Strax innan starten i Ottsjö sĂ€ger speakern att ”detta Ă€r den blötaste sommaren pĂ„ 40 Ă„r” och vi kĂ€nner Ă„ngesten komma krypande. Vi vet redan att det enligt banbeskrivningen ska vara ett antal kilometer av tungsprungen myrlöpning lĂ€ngs med banan och nu kommer det alltsĂ„ vara Ă€nnu tuffare! Ok. Det Ă€r bara att starta och ta kilometer för kilometer tills vi nĂ„r mĂ„let.
PÄ vÀg ner mot starten i Ottsjö by
Annie kÀmpar pÄ!
Erika pÄ toppen av HÄllfjÀllet!
En bit nerför GrofjĂ€llet och i dalgĂ„ngen nedanför kommer sedan det riktiga kraftprovet – nĂ€mligen den (fruktade) myren. FrĂ„n ca 14-18:e kilometern sprang man genom en djup myr full av vatten och lera. Till en början var det underhĂ„llande att klafsa runt i gyttjan, men det suger rejĂ€lt med energi att i varje löpsteg dra med sig steget fram utan att fĂ„ frĂ„nskjut i steget. Lervattnet gick en bra bit över skoskaften och skorna blev snabbt genomblöta. Men nu fanns det ingen Ă„tervĂ€ndo utan mĂ„let Ă€r mindre Ă€n en mil bort!
Vid 19 km fanns den andra (och sista) vÀtskestationen dÀr man bland annat serverades Coca-Cola. Detta kan ha varit det godaste vi nÄgonsin druckit och det gav en skön energikick inför den sista klÀttringen till fjÀlltoppen VÀlliste pÄ drygt 1000 m.ö.h. Nu Àr det brant, knixigt och benen Àr fulla av mjölksyra men vetskapen att det hÀr Àr den sista stigningen gör det uthÀrdligt och vi ser fram emot nedförslöpningen efter toppen. NÀstan alla iallafall. Ulrika har drabbats av kramp i benen efter myrlöpningen och hon fick kÀmpa med det hela den sista milen. Oerhört starkt av henne att ta sig i mÄl med detta!
Leran fanns inte bara i myren utan Àven stigarna var pÄ mÄnga stÀllen riktigt leriga och hala och i ett brant parti nerför hade de t.o.m. satt upp rep för att vi skulle kunna ta oss nerför. Therese lyckades ÀndÄ halka, sÀtta sig pÄ rumpan och strÀcka sig lite i sÀtet. Upp igen bara.
VÀl uppe pÄ toppen av VÀlliste bÀr det av nerför. För oss fyra som inte hade kramp var det en hÀrlig kÀnsla nerför dÄ vi alla kunde springa förbi flera personer. Vad viktigt det Àr att tÀnka pÄ sin löpteknik och hur mycket mark man kan vinna pÄ detta! Det gick att rulla pÄ riktigt bra dÄ terrÀngen inte var speciellt teknisk.
De avslutande kilometrarna gick pĂ„ nĂ„gorlunda lĂ€ttlöpta stigar i skogen runt Trillevallen. En hel del lera Ă€ven hĂ€r och med trötta ben kĂ€ndes det som man aldrig skulle komma i mĂ„l. Men det börjar Ă€ven tĂ€tna pĂ„ med Ă„skĂ„dare lĂ€ngs med banan sĂ„ man lyfts fram med hjĂ€lp av dem! FrĂ„n ingenstans dyker Ă€ven Rolle och Eva, som springer med oss i löpargrupperna, upp och hejar glatt och upplyser oss om att ”trail Ă€r ju jĂ€ttekul!”. Just ja.
VÀl framme vid Trillevallen skulle man Àven springa en 500 metersslinga innan mÄlgÄng. VÀÀÀldigt lÄnga 500 meter.
Men sÄ Àr mÄlet dÀr och vilken lycka!! Det tog inte mÄnga minuter innan glÀdjen, lÀttnaden och stoltheten tog över. Vi gjorde det!
Erika pÄ vÀg i mÄl!
Tiden och placeringen var inget vi prioriterade utan vi var verkligen alla sÄ stolta över att ha tagit oss igenom denna oerhört tuffa bana. Visst, vi Àr tÀvlingsmÀnniskor och frÀmst Therese och Ulrika hade önskat bÀttre tider, men det kÀnns bara onödigt att fokusera pÄ den biten. GÄrdagen tillÀgnades istÀllet firande av vÄra prestationer och analys och anekdoter frÄn ett fantastiskt vÀlorganiserat lopp!
KĂ€nslan under loppet var vĂ€ldigt varm och gemytlig, inga vassa armbĂ„gar utan alla var mĂ„na om varandra och att alla skulle fĂ„ en sĂ„ bra upplevelse som möjligt. Ăven om tröttheten tog överhanden mĂ„nga gĂ„nger var upplevelserna sĂ„ mycket större!
Nu förstÄr vi vad ett fjÀllopp innebÀr och vi kunde inte ha fÄtt en bÀttre introduktion till tÀvlingsformen. Salomon27k och löpning i ÄrefjÀllen kan verkligen rekommenderas!
Therese och Annie vilar efter loppet i de snygga Finisher-tröjorna
