Vi springer bara det som känns roligast för stunden!

Jag vet att vissa nu kanske blir lite avundsjuka. Så jag får be om ursäkt till mina kollegor, till min man och till många löparkompisar runtom i landet för detta inlägg. Men jag har nu hittat min absolut bästa löparkompis. Ni har så klart också eran charm men ingen slår denna man. Vi har det bara så kul i skogen och när vi springer ihop har vi bara ett fokus – att ha så roligt som möjligt.

Min bästa löparkompis bryr sig nämligen inte ett dugg om prestationer så det spelar aldrig någon roll hur fort eller hur långt vi springer på passet. Han använder aldrig någon klocka och han springer bara det som faller honom in.

Han anpassar sedan alla våra löppass helt efter mig och det blir aldrig någon tävlingshets mellan oss. I för sig brukar han springa mycket fortare än mig, men han väntar alltid in mig. Han tjatar dock aldrig att jag måste skynda mig och han har inget emot om jag ibland måste stanna och ta en paus.

När han har extra mycket energi springer han i cirklar runt om mig. Ibland tar han en rejäl avstickare i skogen upp på någon kulle eller rakt ut i lingonriset skuttandes över rötter och stenar, men han har alltid koll på var jag ändå är. Det är verkligen inspirerande att se hur lätt och snabbt han bara flyger fram i skogen. När vi springer tillsammans brukar jag tänka att jag flyger precis som honom fram i skogen.

Det absolut bästa med min löparkompis är att den enda anledningen som han springer är just för att han älskar det. Han springer inte för att han måste bli bättre. Han springer inte för att han måste. Han springer inte för att bevisa något. Han tycker det bara är så roligt och det syns verkligen på honom. Det bara lyser om honom och att springa är bland det bästa han vet. Den glädjen smittar verkligen av sig på mig.

Min bästa löparkompis har verkligen lärt mig att löpning kan vara väldigt lekfull. Vi springer oftast på känsla och gör det som känns roligast för stunden. Har vi pigga ben så kanske vi rusar allt vad vi har uppför någon backe. Ibland får han jaga mig genom en stig i skogen. Har jag trötta ben och bara vill hem så har han inget emot att dra mig ett tag.

Jag är så glad att jag funnit min bästa löparkompis. Löpning har med honom blivit mer på skoj och jag kollar aldrig längre på klockan när vi är tillsammans. Vi springer bara på feeling och för att det är roligt. Han har lärt mig att löpningen inte behöver vara mer komplicerat än så.

Tillsammans med min bästa löparkompis Ludde

Efter ett löppass i skogen behöver även Ludde duscha ?