Anna fick kotorna på ländryggen krossade, idag tränar hon inför sitt livs första maraton!

Året var 1989, Anna skulle fylla 17 år. Hon var aktiv friidrottare och sprang bland annat 60 meter, 800 meter och hoppade längdhopp. En semesterdag i Florida vändes livet upp och ner. Idag får ni ta del av Annas resa. Hur hon gick från att vara förlamad ifrån midjan och ner till att idag träna för att springa ett maraton!

Olyckan var framme…
Under en semestervistelse befann sig Anna med hennes familj i Florida. De hade hyrt en minibuss och var på väg från Epcot Center Orlando till hotellet i Fort Lauderdale.
I West Palm Beach hände det, plötsligt kom en drogpåverkad man över på fel vägbana och frontalkrockar med Anna och hennes familjs buss. Det blev en våldsam smäll. Hela fronten på bilen blev intryckt och hela taket sprack längs efter hela bilen.
Annas midjebälte höll inte vid smällen utan gick av och hon låg plötsligt nere på golvet.

Ett tufft dygn på sjukhuset
Anna vaknade i en ambulans. Hennes bror fanns med henne. Men hennes föräldrar och storasyster hamnade på ett annat sjukhus. Anna minns sen inte mycket mer från dygnet efter olyckan. Men en sak minns Anna, att de kopplade på en kateter på henne och att påsen fylldes på allt eftersom. Då gick det plötsligt upp för Anna att hon kände ingenting från midjan och ner.

Efter ett dygn lyckades personalen få kontakt med Annas föräldrar som var på ett annat sjukhus. Annas mamma hade fått kotkompressioner på ryggraden och fick därför inte förflytta. Annas syster fick sy några stygn vid ögonbrynet och en hjärnskakning. Hennes bror hade efter omständigheterna klarat sig helt okej. Annas pappa hade brutit revbenen och fått vatten i lungorna, men han fick komma över till sjukhuset där Anna och hennes bror var.

När Annas pappa kom över fick de beskedet att kotor i ländryggen var krossade, och att de trasiga delarna tryckte på ryggmärgen. Det gjorde att Anna hade förlorat känseln ifrån midjan och ner. Anna var tvungen att opereras. Det fanns inga garantier att det skulle gå bra men det var värt en chans.

En lång väg tillbaka
En lång rehabilitering i USA påbörjade efter operationen. Anna fick lära sig allt på nytt. Allt ifrån att sätta sig upp själv och stå upp med hjälp av svävare. En dag bestämde Anna sig,”- Nu fixar du det här Anna!”
Så ibland valde Anna att krypa själv ur sängen själv. Kröp efter golvet ut i sjukhuskorridoren och fick då skäll av sjukhuspersonalen. Men Anna gav sig inte! Efter några veckor var Anna redo att transporteras till Sverige.

Hemma i Skellefteå blev Anna inlagd på ortopeden och fortsatt sin rehabilitering. Hon blev successivt starkare och starkare och ville bli så självständig som möjlig.

Anna känner idag att hon fick en andra chans. En läkare har sagt att om hon inte hade befunnit sig i USA då detta hände och hon inte hade träffat specialistläkaren som opererande Anna så hade hon varit rullstolsburen idag.

Det ändå som idag syns ifrån olyckan idag är ett ärr som löper över magen och ryggen.

Anna har nu kommit tillbaka till en aktiv livstil
Det har inte varit enkelt men Anna har kämpat på. Smärtan har alltid varit närvarnade men hon har lärt sig hantera den. Anna har ofta blivit tillsagt att hon får inte göra si eller så. Men Anna har gått sin egen väg och resonerat att hon måste prova först innan någon säger åt henne vad hon kan och inte kan göra.

Efter en separation som varit väldigt stressande för Anna så började Anna med löpningen igen. Hon började med tre kilometer och ökade distansen allt eftersom. I dag har Anna betat av både Lidingöloppet och Göteborgsvarvet.

Anna besteg Kebnekaise
Annas nuvarande man frågade Anna om hon ville bestiga Kebnekaise. Anna tänkte kan Aron Andersson som är rullstolsbunden så kan jag! I juli 2014 gjorde de det tillsamman. Det tog 8 timmar totalt, upp,ner och tillbaka till fjällstationen. Det var inte enkelt men Anna var fast besluten att göra det.

Inget är omöjligt har Anna bevisat! Efter olyckan år 1989 hade Anna ingen känsel eller motorik ifrån midjan och ner. År 2014 kunde Anna bestiga Kebnekaise!

I dag jobbar Anna på ett gym
I dag tränar Anna regelbundet och hon arbetar dessutom på ett gym där hon håller i corepass tre gånger i veckan. Hon springer intervallpass varje vecka och långpass. Hon är dessutom ledare för Runacademy löpargrupp i Skellefteå och älskar rollen att peppa deltagarna att kämpa för att nå sina mål.
Det stora drömmen för Anna är nu att springa Stockholm maraton. I år är det dags, Anna är anmäld och ser framemot den nya utmaningen!

Jämför dig inte med andra
Annas bästa tips för dig som har ett funktionshinder är att inte jämföra dig med andras snabba löpartider. Det gäller faktiskt alla människor oavsett förutsättningar. Försök att göra att ditt bästa utifrån dina förutsättningar. För Anna är den största segern att kunna springa! Vill man så kan man och med envishet så klarar man mycket. Anna ser idag fram emot ögonblicket då hon kan skicka en bild på medaljen till läkaren i Miami och tacka honom. Tänk att den unga tjejen ifrån Sverige som envist kröp efter sjukhuskorridoren faktiskt sprang ett maraton till slut!

I dag är Anna ledare i Runacademy löpargrupp i Skellefteå!