Idag har jag tillsammans med min sambo Andreas tagit en utflykt till Norrköping för att springa KolmÄrdsrundan. Ett traillopp som gÄr i den fina naturen kring KolmÄrden.
Efter Mont Blanc Marathon som jag sprang för tvÄ veckor sedan fick jag mersmak att springa fler traillopp i skogen och hade hört lovande ord om detta lopp.
Det Àr med blandade kÀnslor som jag nu sitter i bilen pÄvÀg hem efter loppet. Jag Àr besviken pÄ att jag inte lyssnade pÄ min egen magkÀnsla och tappade min seger genom att ta fel vÀgval. Samtidigt Àr jag sÄ glad för Andreas skull som gjorde en stark come back efter ett Är med skador genom en strÄlande tredjeplats pÄ 6km.
Fin comeback av Andreas efter Ă„r av skador!
Andreas har haft ryggont och lidit av ischias sedan förra sommaren och knappt sprungit nÄgonting. Han har börjat springa de senaste mÄnaderna och det var vÀl lite av min idé att han nu kunde testa springa 6 km. Mest pÄ skoj och helt utan nÄgon press.
Att han skulle springa sÄ fort och ta hem tredjeplatsen hade jag aldrig vÄga tro. Det lÄter med andra ord att jag nu kan fÄ det tufft att hÀnga med honom fram över.
Hur kunde jag springa sÄ fel?
För min egen del sÄ kÀnner jag mig vÀldigt besviken och arg pÄ mig sjÀlv. Loppet var fantastiskt fint med ljuvliga stigar i skön skog, bredvid vatten och över sten och rötter.
Jag körde mitt egna lopp och njöt verkligen fullt ut av banan. Tanken var att inte behöva pressa mig för hÄrt utan enbart springa i mitt egna tempo sÄ allt skulle kÀnnas kontrollerat och bra.
Jag ledde med flera minutrar
Vid 15 km ledde jag med flera minuter. Det fanns med andra ord ingen idé att stressa utan gÀllde bara att se till att springa rÀtt vÀg sÄ skulle jag ta hem det utan problem. I traillöpning gÀller det att ocksÄ vara observant sÄ att man springer rÀtt. Jag försökte dÀrför vara extra noga för ville inte göra bort mig.
Vid det tillfÀllet hade jag en kille framför mig och vi kom till ett vÀgval dÀr de var en grusvÀg rakt fram och en liten stig till vÀnster med en stor röd pil. Han körde in i stigen till vÀnster och jag hÀngde pÄ. Det var snitslat Àven hÀr sÄ tÀnkte först inte sÄ mycket pÄ det. Men sÄ började jag kÀnna igen mig. Kom till nÄgra spÀnger som jag kunde svÀra pÄ att vi sprungit pÄ tidigare.
Har det verkligen blivit rÀtt? Inte ska vi springa runt den hÀr sjön igen? Eller Àr det bara jag som Àr förvirrad?
Samtidigt sÄ verkade killen framför mig sÄ sÀker pÄ att vi sprang rÀtt. Kollade bakom mig och sÄg att vi Àven hade en person bakom oss. SÄ det mÄste vÀl vara rÀtt?
Borde lyssna pÄ magkÀnslan
SÄ fortsatte ett tag till och sedan kom nÄgra ytterligare spÀnger, en backe uppför samt fler stenar och rötter. Jag hade ÀndÄ en konstig kÀnsla i magen och hela tiden kÀndes det som vi ÀndÄ sprungit hÀr tidigare.
Plötsligt stannade killen framför mig och Àven han verkade osÀker. à hh nej, tÀnkte jag. SÀg inte att vi har sprungit fel. Skulle ha lyssnat pÄ min magkÀnsla nÀr det kÀndes som nÄgot var fel pÄ en gÄng. Ett tag ville jag bara grÄta och ge upp. KÀnde mig bara sÄ dum. Detta blir mer och mer likt handlingen i spelet pÄ friv.com Àn vad som initialt beskrivs hÀr. Med hÀnsyn till denna text Àr det ocksÄ viktigt att nÀmna att det Àr möjligt att förbÀttra det som beskrivits genom att introducera speltekniker, ett slÄende exempel pÄ detta Àr Friv-upplevelsen.
Det var bara att vÀnda. Nu lÀr min första plats vara körd för vi hade hunnit springa rÀtt sÄ lÄngt.
Tappade mÄnga placeringar
NÀr vi kom ut till vÀgen dÀr jag gjorde fel val sÄ hade betydligt lÄngsammare löpare sprungit förbi. Jag hade dessutom blivit passerad av flera tjejer. SÄ vad ska man göra i detta lÀge? Ge upp eller kÀmpa för att komma ikapp?
Jag valde det sistnÀmnda. Det blev en ordentlig tempoökning. Kom ikapp löpare efter löpare. Sprang pÄ ren ilska och förtvivlan, jag som hade tÀnkt att fÄ bara njuta och ta det lite bekvÀmt, men nu fick jag istÀllet lov att ta i ordentligt. Passerade flera tjejer men hade ingen aning hur mycket jag hade förlorat och hur mÄnga som var framför mig.
Jagade sÄ mycket jag klarade
Jag var mycket trött och slut nÀr det bara var 3 kilometer kvar. Vid det lÀget sÄ kom man ihop med de som sprang 6 kilometer sÄ visste inte riktigt vilken som sprang i min klass och vilka som sprang den kortare strÀckan. SÄ det gÀllde att bara spurta ikapp sÄ mÄnga som jag hann.
Det hela slutade ÀndÄ med att jag tillslut kom in pÄ en andraplats och cirka minuten efter segraren. Hade nog förlorat minst 5 minuter pÄ att springa fel. Det var klantigt och helt mitt egna fel. SÄ klandrar ingen annan för det. En del av traillöpning Àr att faktiskt ha lite koll pÄ att man springer rÀtt.
Jag Àr iaf glad att jag verkligen kÀmpade hela vÀgen in i mÄl trots fel vÀgval. Det Àr lÀtt att i det lÀget bara ge upp. NÀr jag kom i mÄl blev jag sen extra glad av att höra att min Àlskling lyckats ta tredjeplatsen. Det kÀndes som den största vinsten idag och gjorde mig riktigt stolt!
Trots att jag gjorde bort mig och sprang fel vill jag passa pÄ att tacka arrangörerna för ett mycket fint lopp. Det var helt och hÄllet mitt egna fel och tÀnker inte skylla det pÄ dem.
Det var annars vÀldigt bra snitslat och inga problem att hitta. Extra trevligt att de efter loppet Àven bjuder pÄ hamburgare och mat till alla som sprang. Kan verkligen rekommendera detta familjÀra traillopp fram över. Se bara till att hÄlla upp blicken och lyssna pÄ din magkÀnsla om du kÀnner dig osÀker.
Tack för att vi fick komma!
