Att resa till nya platser runt om i vĂ€rlden stĂ„r högt pĂ„ min önskelista sĂ„ nĂ€r jag för en mĂ„nad sedan fick frĂ„gan av min vĂ€n Ida Nilsson (en av vĂ€rldens frĂ€msta traillöpare) om jag ville följa med till Sydafrika var det svĂ„rt att sĂ€ga nej. Visst, det var dĂ„ bara tre veckor till avresa men jag Ă€r inte den som avstĂ„r frĂ„n ett Ă€ventyr och detta var bara för bra för att avböja. Sagt och gjort – jag bokade om min hemresa frĂ„n Lissabon (dĂ€r jag spenderade helgen innan pĂ„ vĂ„r tĂ€vlingsresa) och Ă„kte istĂ€llet till Kapstaden!
Det var ett gĂ€ng pĂ„ ungefĂ€r 50 personer som reste till Sydafrika tillsammans och mĂ„let med resan var det tuffa trailloppet Otter Trail. Salomon har under Ă„ret dragit igĂ„ng en storsatsning för att samla de bĂ€sta namnen inom Trail- och Ultralöpning pĂ„ samma tĂ€vlingar genom Golden Trail Series. Otter Trail Ă€r finalloppet i denna serie lopp som Ă€ven bestĂ„tt av Zegama Marathon, Mont-Blanc Marathon, Sierre-Zenal, Pikes Peak Marathon och Ring of Steall Skyrace. Under dessa tidigare lopp har löparna samlat poĂ€ng och har fĂ„tt en ranking. Topp 10 damer och topp 10 herrar inför den sista tĂ€vlingen i Sydafrika har nu som en del av Golden Trail Series blivit bjudna pĂ„ denna veckolĂ„nga resa i Sydafrika tillsammans med en gĂ€st. Och det Ă€r dĂ€r jag kommer in – jag var Ida Nilssons gĂ€st pĂ„ resan. Ida var rankad nummer tvĂ„ av damerna inför detta sista lopp och behöll den placeringen.
Hela gÀnget uppe pÄ Taffeberget!
SÄ helt plötsligt stÄr jag pÄ Kapstadens flygplats omgiven av den absoluta vÀrldseliten i traillöpning, deras gÀster samt ett filmteam som ska dokumentera veckan. Vi hade inför resan fÄtt ett schema för veckan som leder upp till loppet och det var inte direkt vila som stod pÄ programmet. HÀr var allt planerat frÄn tidig morgon till sen kvÀll för att vi skulle hinna se och uppleva sÄ mycket som möjligt av Sydafrika. Efter ungefÀr 30 timmars resa var det alltsÄ inte lÀge att ta det lugnt pÄ hotellet utan vi begav oss ut pÄ en löprunda pÄ en gÄng. Vi hann med en kortare tur pÄ 45 minuter upp pÄ Signalberget med utsikt över Kapstadens hamn och fick uppleva en fantastisk solnedgÄng innan vi sprang ner med hjÀlp av pannlampans sken.
Middagen pÄ fantastiska Africa Cafe!
Dagen efter stod en löptur i de vĂ€rldsberömda Taffelbergen pĂ„ schemat. Ăven om vi skulle tĂ€vla nĂ„gra dagar senare sĂ„ gick det inte att stĂ„ emot chansen att fĂ„ ta en lĂ€ngre tur i dessa fantastiska berg. För mig blev det en riktigt tuff tur pĂ„ 2,5 timme i den mest tekniska terrĂ€ng jag nĂ„gonsin sprungit i. Löpturen tog oss 1000 höjdmeter nedför ner till den vackra Llandudnostranden vilket kĂ€ndes rejĂ€lt i framlĂ„ren. HĂ€r vĂ€ntade dock ett dopp i havet, picknicklunch pĂ„ stranden och en god öl vilket var en skön belöning! Inför resan hade jag sjĂ€lvklart kĂ€nt en viss nervositet inför att springa med alla dessa elitlöpare. Skulle det ens vara möjligt? Skulle jag bli avhĂ€ngd och lĂ€mnad ensam uppe i bergen?
Och hĂ€ngde jag pĂ„ i deras tempo? Nej, i den tekniska terrĂ€ngen var jag chanslös. Men jag blev heller inte lĂ€mnad ensam eftersom vi var flera andra ”gĂ€ster”, journalister och lokala guider som skapade mindre grupper lite lĂ€ngre bak. DĂ„ jag sjĂ€lv Ă€r med och guidar grupper pĂ„ mĂ„nga av vĂ„ra löparresor sĂ„ var denna resa en vĂ€ldigt nyttig erfarenhet. Jag fick uppleva kĂ€nslan av att kĂ€nna mig stressad för att jag ”sĂ€nkte” tempot och att tvivla pĂ„ att jag skulle orka hela vĂ€gen. Att hela tiden ligga lite över ens förmĂ„ga. Jag vet att flera som Ă„ker pĂ„ vĂ„ra resor kan oroa sig för just detta – att inte hĂ€nga med eller att inte vara tillrĂ€ckligt bra. Nu har jag fĂ„tt uppleva hur det Ă€r och att det inte Ă€r en behaglig kĂ€nsla. Ăven om jag pĂ„ nĂ„got plan förstod att jag inte ”förstörde” för andra sĂ„ Ă€r det svĂ„rt att slĂ€ppa den kĂ€nslan helt. Jag kommer definitivt att visa Ă€nnu mer förstĂ„else och kan nu relatera pĂ„ ett helt annat plan till alla som följer med pĂ„ vĂ„ra resor.
Efter vĂ„ra första dagar i Kapstaden var det dags att pĂ„börja resan mot Tsitsikamma nationalpark dĂ€r loppet skulle gĂ„. Vi anlĂ€nder till Nature’s Valley precis i tid till solnedgĂ„ngen och en kort löptur lĂ€ngs pĂ„ samma strand dĂ€r starten av loppet gĂ„r.
Otter Trail Ă€r verkligen inte som nĂ„got annat lopp. En stor skillnad Ă€r att man dagen innan var tvungen att springa en prolog – 4,5 km teknisk traillöpning som fungerade som ett kvallopp för att seeda in dig i din startgrupp pĂ„ morgondagens lopp. Man kunde starta nĂ€rsomhelst mellan 10:00 och 16:00 och hĂ€r gĂ€llde det att inte ta i för mycket för att trötta ut sig inför det ”riktiga” loppet, men Ă€ndĂ„ kvala in dig i en skaplig startgrupp. För mig kĂ€ndes det inte speciellt viktigt att prestera varken pĂ„ detta lopp eller pĂ„ sjĂ€lva Otter Trail, men sjĂ€lvklart slĂ„r tĂ€vlingsinstinkten till nĂ€r man vĂ€l sticker ivĂ€g. Eftersom du sprang sjĂ€lv var det ocksĂ„ svĂ„rt att veta hur man jĂ€mförde sig mot de andra löparna sĂ„ jag lufsade pĂ„ i ett tempo som kĂ€ndes skapligt lĂ€tt och jag var i slutet av dagen 27:e dam.
SĂ„ var det Ă€ntligen dags för Otter Trail. Ett brutalt lopp över 42 km med 2600 höjdmeter och passager genom 4 olika floder varav en man mĂ„ste simma igenom. Loppet har Ă€ven drygt 7000 trappsteg vilket kĂ€nns rejĂ€lt i benen bĂ„de uppför och utför. Att delta i detta lopp Ă€r vĂ€ldigt exklusivt och innebĂ€r mĂ„nga Ă„rs vĂ€ntan. Tack vare denna resa och Salomon sĂ„ fick Ă€ven vi ”gĂ€ster” en startplats till detta lopp. Vi fick dock bara reda pĂ„ detta en vecka innan sĂ„ förberedelserna inför loppet var inte optimala. Men detta var en chans jag förmodligen bara skulle fĂ„ en gĂ„ng i livet och Ida övertygade mig om att jag borde köra. Jag Ă€r sĂ„ tacksam för det!
Eliten har startat Otter Trail!
Otter Trail Ă€r en vandringsled som klassas som en av vĂ€rldens vackraste. Traillöpning Ă€r förbjudet pĂ„ denna led förutom pĂ„ just detta lopp. Endast 12 vandrare tillĂ„ts att pĂ„börja leden per dag med mĂ„nga Ă„rs vĂ€ntan som följd. Det tar 5 dagar att vandra leden. Nu skulle vi alltsĂ„ springa den pĂ„ mindre Ă€n 8 timmar – vilket var den tuffa grĂ€nsen för att fĂ„ en medalj och för att inte bli avplockad av banan.
Celine pÄ vÀg upp frÄn att ha korsat en av floderna
Inför loppet var 8 timmarsgrÀnsen det enda mÄlet jag hade och jag visste att jag skulle bli vÀldigt besviken om jag inte gick i mÄl och fick den dÀr ÄtrÄvÀrda medaljen! Jag bestÀmde mig för att köra loppet tillsammans med Betina (syster till Stian som Àven vann herrarnas Golden Trail Series). Betina hade tidigare endast sprungit en halvmaraton pÄ asfalt som lÀngst. Det var hÀftigt att fÄ dela upplevelsen med nÄgon annan och det kÀndes Àven tryggt att ha nÄgon med sig pÄ de partier som var riktigt branta och som krÀvde att man klÀttrade pÄ klippblock.
Det kĂ€ndes tungt frĂ„n start. Mina lĂ„r var vĂ€ldigt stumma frĂ„n de tidigare dagarnas löpning och jag var allt annat Ă€n frĂ€sch i kroppen. Ett rejĂ€lt fall pĂ„ de leriga stigarna dagen innan gjorde ocksĂ„ att jag hade en lĂ„rkaka som kĂ€ndes i varje steg. Men vad gjorde det nĂ€r man hade de mest fantastiska vyerna jag nĂ„gonsin sett. Detta uppblandat med löpning pĂ„ hĂ€rliga djungelstigar och ”avsvalkade” dopp i floderna gjorde loppet till en oförglömlig upplevelse!
7 timmar och 29 minuter senare var jag i mÄl. En helt sinnessjukt lÄng tid att vara ute och springa i min vÀrld. Men vilken lycka att fÄ korsa mÄllinjen, tillsammans med Betina, och inse att vi hade en dryg halvtimme till godo. Och för att sÀtta min tid i proportion sÄ hade damvinnaren Holly Page fantastiska 4:37!
Glada och nöjda i mÄl!
Efter loppet var det sjÀlvklart lÀge att fira vÄra insatser och de hade ordnat ett event pÄ ett bryggeri i Kapstaden. Gemenskapen och det sociala Àr ju minst lika viktigt som trÀningen och tÀvlingen nÀr man Àr ivÀg och alla hade vid det hÀr laget lÀrt kÀnna varandra och vi hade en riktigt rolig kvÀll!
Therese och Ida med elefant dagen efter loppet
Ăr du ocksĂ„ sugen pĂ„ ett löparĂ€ventyr? HĂ€ng med oss pĂ„ nĂ„gon av vĂ„ra roliga löparresor!
Bilder av instagram.com/jsaragossa och Therese Forsberg