Skulle du våga springa i fjällen helt ensam? Skulle du våga göra det under fem dagar där du sedan sover ensam i olika stugor?
Jag (Petra Kindlund) är själv faktiskt tveksam om jag skulle våga det. Att vara helt ensam i fem dagar utan att ha någon att prata med. Hur konstig skulle man inte känna sig då? Tänk sedan om något skulle hända och man är helt själv? Eller tänk om man skulle komma vilse och inte hitta?
Jag är därför extra imponerad över min lillasyster Lotta Kindlund som precis klarat av ett sådant äventyr. Helt ensam enbart med sällskap av din hund. Lotta Kindlund bor i Grövelsjön dit vi för övrigt arrangerar ett löparläger i slutet av augusti. Här berättar hon med sina egna ord om sitt äventyr:
”Jag har länge drömt om att göra en flerdagars tur i fjällen där jag bor. Men jag hade svårt att få med mig någon. Till slut bestämde jag mig därför att göra denna 5dagars tur på fjället med totalt 140km på egen hand. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare och tråkigare att vara själv. Men det var faktiskt väldigt skönt och jag har lärt mig mycket om mig själv på turen. Målet med turen var att utforska närområdet där jag bor. Det finns väldigt mycket att upptäcka i området kring Grövelselsjön.
Dag ett
Första dagen var den längsta på hela 40 km till Rogen. De första 22 var lätta med inte så mkt sten och tog enbart 4 timmar. Ni ska då veta att det går mycket långsammare att ta sig fram i fjällen än vad det gör annars i skog och på asfalt.
Jag stannade vid en stuga för att äta lunch efter 23km och tänkte att det här gick ju lättare och snabbare än vad jag trodde. Hade ju då klarat mer än hälften. Men jag hade fel. De kommande 17km var mycket tuffare då det var väldigt stenigt. Dessa 17 tog därför hela 5 timmar. Under turen hade jag även problem med magen och de sista 3 km var riktigt tunga och här fick jag verkligen testa det mentala. Skön känsla när jag äntligen kom fram till Rogen!
Dag två
Kroppen och benen kändes ovanligt fräscha trots gårdagens 40km. Nu fick jag verkligen uppleva hur stark jag har blivit av min träning. Första gången jag sprang en längre fjälltur för 6 år sedan orkade jag inte en meter dagen efter. Dag 2 bjöd på 20 grader och en fin löptur på 17 km tills det åter blev väldigt stenigt de sista 3 km. Nu var jag irriterad, trött och hungrig. Jag saknade just då verkligen en kamrat där vi kunde heja på varandra. Underbart när jag väl kom fram till stugan och kunde ta ett ett skönt dopp i en fjällsjö som var 17grader. Lunch åt jag framme vid stugan. Denna tur tog lite mer 4 timmar. Väl framme i stugan sov jag och läste bok. Nu var kroppen trött!
Dag tre
Denna dag blev det en tur på 20 km. Jag började med 3 km på stora hala stenar. Vidare in mot Norge bjöd det på sten och myr. Här försvann leden några gånger och jag blev något rädd då det var svårt att hitta. Men jag fick åter lugna ner mig och lita på min förmåga att läsa kartan! Denna tur hade jag lunchen med mig och turen tog ca 5,30 timme. Väl framme vid stugan kände jag att benen var pigga och efter lite fika bestämde jag mig att göra en extra tur till Femuden (en av Norges störta sjöar). Det var otroligt fint! Detta blev en extra runda på ca 8 km.
Dag fyra
Det blev en tur på 17 km. Äntligen mycket mindre sten och jag kunde springa på. Turen tog 3 timmar och efter en gel kändes kroppen förvånansvärt pigg. De sista 2 km var dock skitjobbigt! Men efter en god lunch väl framme i stugan bestämde jag mig för att göra en topptur, en bestigning på 600 höjdmeter. Otroligt glad att jag gjorde det då det var väldigt fint! Det blev en runda på 14 km. När jag hade sprungit tillbaka ner i ljungen måste jag ha vickat vristen och sista biten gjorde något ont. Hur ska sista dagen gå? Njöt extra mycket av den sista ensamma kvällen med en väldigt god 3-rättersmiddag
Dag fem – sista dagen!
Det skulle bli en tur på 23km, men pågrund av att vristen nu gjorde mycket ondare sprang jag bara 14 km och tog båten vidare hem sista biten. Nöjd och glad över att sen vara hemma!
Lärdomar av turen
1. Ha mer mat med sig, man blir till och med hungrig vid 22-tiden på kvällarna.
2. Glöm inte vätskeersättning
3. Supernöjd av min lätta packning på 3400g utan vätska.
4. Lärt mig att det är inte så tråkigt att springa själv.
5. Jag körde yoga varje dag vilket var riktigt bra för kroppen!
6. Det jobbigaste var att inte veta hur långt exakt man har kvar eller hur långt man har sprungit. Klockan ville man inte ha igång för då förlorar man batterier.”
