Inom löpningen sĂ„ finns det en hel del olika termer dĂ€r man kategoriserar in löpare. Det pratar oftast om man Ă€r elitlöpare, elitmotionĂ€r eller bara motionĂ€r – vad Ă€r det som avgör var man hamnar?
Hade nĂ€mligen en intressant diskussion med nĂ„gra mammor i min mammagrupp dĂ€r de verkligen sĂ„g mig som elitlöpare. â-SĂ„ mycket som du springer Ă€r du sĂ„ klart elitâ
Det intressant var att jag sjÀlv inte ser mig som nÄgon elitlöpare. Den tiden Àr snarare förbi. Jag var elitlöpare pÄ riktigt nÀr jag var friidrottare och satsade hÄrt pÄ 800m och 1500m för sisÄdÀr 10 Är sedan. DÄ var frÀmsta fokus pÄ prestation.
Jag trĂ€nade med enbart ett syfte – att bli bĂ€ttre. Jag kunde köra sĂ„ hĂ„rda pass med mjölksyra att jag efterĂ„t spydde och kĂ€nde mig svimfĂ€rdig. Löpningen var dĂ„ för mig ett mĂ„ste. Hade jag missat trĂ€ningen sĂ„ fick jag dĂ„ dĂ„ligt samvete och trĂ€ningsprogrammet skulle följas till punkt och pricka.
Löpningen handlade dÄ inte om att uppleva och springa bara för att det var skönt. Jag sprang aldrig i skogen utan mestadels pÄ friidrottsbana, pÄ asfalt och i bÀsta fall pÄ ett elljusspÄr. Jag ansÄg att det dÄ gick för lÄngsamt att springa i skogen.
Idag Ă€r min instĂ€llning till löpningen nĂ„got helt annat. Jag mĂ„r sĂ„ bra av att springa och gör det mest för att det ger sĂ„dan glĂ€dje. Det hela blir sedan bara roligare ju mer man springer – för det gör sĂ„ klart att det blir lĂ€ttare och man fĂ„r in det i en rutin.
För mig Àr ÀndÄ inte det viktigaste att prestera. Jag drivs av att ha ett mÄl för att motiveras att trÀna vilket gör trÀningen mer meningsfull. Men om det sen gÄr bra fÄr snarare bli en bonus. Framförallt har löpningen blivit en upplevelse och jag Àlskar att springa pÄ nya platser och fÄ springa i fin miljö.
Den största skillnaden Àr att jag framförallt njuter mer. Jag springer sÀllan med klocka och det Àr inte ofta jag har koll pÄ mina kilometertider.
Jag har dÀrför svÄrt att sjÀlv se mig som en elitlöpare. Kan förstÄ att mÄnga utifrÄn tycker det enbart baserat pÄ hur mycket jag trÀnar. Men jag kÀnner inte sjÀlv att jag gör nÄgon elitsatsning. Prestationen Àr ÀndÄ inte det allra viktigaste. Jag springer mest för att det gör mig glad och att jag mÄr bra. Oavsett hur fort det gÄr kommer jag alltid vara en löpare. Jag kallar mig dÀrför glÀdjelöpare!
