NÀr allt gÄr bra sÄ Àr det lÀtt att hitta motivationen och allt kÀnns roligt och det bara flyter pÄ. Löpning Àr dock inte alltid en dans pÄ rosor. Det finns mycket som kan stÀlla till det i ens trÀning sÄ som skador, sjukdomar eller sÄ lyckas man inte springa det dÀr loppet pÄ den tiden som man önskade.
NĂ€r man har tĂ€vlat och trĂ€nat i löpning i över 20 Ă„rs tid sĂ„ har jag genomgĂ„tt mĂ„nga motgĂ„ngar genom Ă„ren. NĂ€r jag var yngre kunde jag ta motgĂ„ngar vĂ€ldigt hĂ„rt och vara helt förstörd i nĂ„gon vecka efterĂ„t. Speciellt var det svĂ„rt nĂ€r man hade trĂ€nat en lĂ€ngre tid inför ett specifikt lopp som sedan enbart slutat i besvikelse. DĂ„ Ă€r det lĂ€tt att ge upp och tycka att allt Ă€r vĂ€rdelöst. Jag kunde gĂ„ och tjura under flera dagar och det kunde Ă€ven gĂ„ ut över min familj. Hela livet kĂ€ndes vĂ€rdelöst bara för att jag hade sprungit dĂ„ligt pĂ„ ett lopp.Â
Jag har Àven brutit och gett upp lopp bara för att jag inte tyckte att jag sprang tillrÀckligt fort. NÄgot som jag verkligen Ängrar idag. Lidingöloppet 2012 Àr ett lopp som jag idag skÀms över.  à ret innan hade jag gjort ett kanonlopp som gav mig en andraplats pÄ 2,05. Jag hade dÀrför vÀldigt höga förvÀntningar pÄ startlinjen och ville springa bÄda snabbare och fÄ en Ànnu bÀttre placering Àn Äret innan. Egentligen var det lite naivt tÀnkt för jag hade inte alls trÀnat lika bra och var egentligen inte riktigt i samma form, men nÄgot som jag sjÀlvklart blundade för pÄ sjÀlva startlinjen.
PĂ„ grund av de höga förvĂ€ntningarna pĂ„ mig sjĂ€lv sĂ„ kunde jag inte tĂ€nka klart under loppet. Jag var sĂ„ besviken pĂ„ mig sjĂ€lv redan under loppet att jag bara ville ge upp. Loppet slutade dĂ€rför med att jag bröt loppet vid Karins backe nĂ€r det bara var 2 kilometer kvar. Jag bröt för jag tyckte att jag hade en dĂ„lig placering och för att tiden var sĂ„ mycket sĂ€mre Ă€n Ă„ret innan. DĂ„ ska ni veta att jag Ă€ndĂ„ lĂ„g pĂ„ en topp tiondeplats och hade sprungit under 2,10 om jag sĂ„ hade krypet in i mĂ„l. En tid som jag idag hade varit vĂ€ldigt nöjd över. SĂ„ det var egentligen inget dĂ„ligt lopp, utan det var mina krav pĂ„ mig sjĂ€lv innan loppet som inte var riktigt rimliga.Â
Genom Ären har jag ÀndÄ lÀrt mig att tackla motgÄngar bÀttre. Jag har lÀrt mig att det inte Àr sÄ farligt att det ibland fÄr gÄ dÄligt. Det Àr ingen som kommer att hata mig bara för att jag inte springer sÄ fort pÄ ett lopp. IstÀllet handlar det om att lÀra sig nÄgot av motgÄngarna. Varför gick det inte som jag hade tÀnkt? Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Genom att ta lÀrdom av sina misstag sÄ kommer det istÀllet ge en större utveckling. PÄ sÄ sÀtt kan det rent av vara nyttigt att ha lite motgÄngar. Det blir ocksÄ mycket lÀttare att verkligen njuta av framgÄngarna om det ibland ocksÄ har varit lite tufft och jobbigt.
Jag har genom Ă„ren Ă€ven blivit bĂ€ttre pĂ„ att sĂ€nka pressen och kraven pĂ„ mig sjĂ€lv. Jag vill inte lĂ€ngre att en dĂ„lig tid pĂ„ ett lopp ska göra att jag ska mĂ„ dĂ„ligt eller inte gilla att springa. Löpning Ă€r idag viktigare för mig Ă€n sjĂ€lva prestationen i sig. Ăven om jag inte har nĂ„got mĂ„l i sikte kommer jag alltid att springa. Det fĂ„r mig helt enkelt att mĂ„ bra och det gör att jag blir gladare. Den glĂ€djen vill inte jag att press pĂ„ tider, mĂ„sten och krav pĂ„ mig sjĂ€lv ska ta ifrĂ„n mig. SjĂ€lvklart Ă€r det kul att kĂ€nna sig i form och att prestera, men det Ă€r inte bara det som Ă€r viktigt. Hur roligt det Ă€r att springa vill inte jag bara ska baseras pĂ„ tider och resultat utan snarare pĂ„ kĂ€nsla och pĂ„ hur löpningen fĂ„r mig att mĂ„.
NÀr lopp inte gÄr som jag har tÀnkt mig försöker jag nu att inte ta det för hÄrt. Jag funderar lite kort om varför det inte gick bra och hur jag kan göra för att det ska bli bÀttre nÀsta gÄng. Men sedan gÄr jag vidare. Idag skulle jag heller aldrig bryta ett lopp bara för att tiden inte blir tillrÀckligt bra. DÄ fÄr man istÀllet se nÄgot annat positivt frÄn loppet Àn bara prestationen i sig. Tack vare det sÄ spelar inte resultat och tider en lika stor roll för mig lÀngre och det kÀnns rÀtt skönt. Det Àr skönt att inte lÀngre behöva fÄ Ängest och mÄ dÄligt bara för att man inte springer sÄ fort som man hade önskat. IstÀllet blir jag revanschlusten och vill ge det en ny chans.
Hur brukar du agera nÀr loppet inte gÄr sÄ bra som du hade önskat? Hur viktigt tycker du det Àr att prestera?
Vill du höra mer om mina tankar kring mental trĂ€ning och hur jag tĂ€nker kring prestation? PĂ„ vĂ„rens löparkonvent i Stockholm kommer jag i Ă„r att hĂ„lla en förelĂ€sning om just det Ă€mnet kallad âVĂ„ga misslyckas för att lyckasâ. Ett Ă€mne som jag sjĂ€lv tycker Ă€r extra spĂ€nnande och brinner för sĂ„ hoppas mĂ„nga av er vill komma och lyssna.
KÀnslan av att lyckas Àr oftast vÀrt allt slit, men hur ska man göra nÀr det inte gÄr som man har tÀnkt?