Det var en tung dag igÄr pÄ mÄnga sÀtt. Att vakna upp till denna tragedi i Frankrike ger mÄnga tankar och funderingar. Var Àr vi egentligen pÄ vÀg med mÀnskligheten?
Flera 100 oskyldiga mĂ€nniskor fick viga sitt liv, varför kan man undra? Jag lider med alla deras familjer som nu Ă€r i sorg. SĂ„ onödigt och dumt. Samtidigt Ă€r det lĂ€tt att man ocksĂ„ blir rĂ€dd. Ăr detta enbart bara början? Kan det Ă€ven hĂ€nda hĂ€r i Sverige?
Vi mÄste alla ÀndÄ komma ihÄg att det Àr just rÀdsla och hat som de som gjorde detta vill fÄ oss att kÀnna. De vill stoppa vÄr frihet och att vi inte ska vÄga göra det vi Àlskar. Att vi inte ska vÄga resa, gÄ pÄ konsert, springa var vi vill och leva i den frihet och fred som vi alla Àr vÀrda. LÄt dem inte fÄ vinna utan fortsÀtt göra det du Àlskar och det som fÄr dig att kÀnna dig fri. LÄt inte hatet och det onda fÄ vinna.
Som en motpol till denna tragedi hÀnde igÄr mig nÄgot fantastiskt. Min pojkvÀn friade till mig som Àven blev en stark symbol för att kÀrleken alltid ska vinna. Det var vÀldigt fint och rörande. KvÀllen avslutades med att vi dessutom gick pÄ konsert med Madonna. Inget ska fÄ stoppa vÄr frihet.
