Löpningen får mig att leva i nuet

Jag har själv svårt för att leva i nuet. Det är väldigt lätt att hela tiden tänka framåt på det som ska hända eller älta det som varit. Jag är ofta tankspridd och tänker mer på annat än det jag gör precis just nu. Ibland kan det bli lite tokigt som att man lägger avokado i stekpannan istället för köttfärsen, glömmer saker eller gör annat konstigt medan jag tänker på något helt annat.

Att vara här och nu, uppskatta det som görs just nu, det är för mig väldigt svårt. Samtidigt är det tragiskt att inte kunna vara här och nu, för hur ska man någonsin kunna njuta fullt ut av det man gör om man i sina tankar är någon helt annanstans?

Min räddning för att kunna leva mer i nuet är löpningen. När jag springer är det mest fokus på här och nu. Då ältar jag inte det som varit eller tänker så mycket på vad som ska göras. Istället är fokus på att orka uppför backen, orka hålla tempot, ta mig nerför det där stupet eller över det där tekniska partiet. På så sätt hjälper löpningen mig att njuta mer av nuet. Kanske därför som just löpningen betyder så mycket extra för just mig.