Löpningen förändrade Stefans liv!

En majdag för tre år sedan tog Stefan på en parkbänk beslutet som kom att förändra hela hans liv. Han ville inte längre vara den Stefan som levde på smärtstillande mediciner, kvävde sitt samvete med alkohol och med en ”matchvikt” på 122 kg. En förändring var tvungen att ske. Han bestämde sig för att komma igång med löpningen. I början kunde han inte springa utan fick nöja sig med att gå.

I dag har löpningen förändrats hans hälsa mot de bättre, både psykiskt och fysiskt. Han har ett stort engagemang för löpning. Det är hans livsstil och passion. En passion som han idag får dela med många andra löpare ibland annat Runacademys löpargrupper. Han är där en av ledarna. Stefan vill idag inspirera andra till att springa på sina egna villkor!

I dag får ni höra Stefan berätta mer om sin löparresa. En resa som tagit honom över hela världen på olika typer av lopp, en resa som precis bara har börjat.

Stefan hur såg ditt liv ut innan du kom igång med löpningen?
Jag levde ett stressigt liv med många resor i jobbet. Det var sena kvällar och tidiga möten på morgonen. Min kosthållningen var under all kritik med snabbmat på sätet i bilen på väg till nästa möte. Jag kunde sitta i möte i nio timmar om dagen och som följd av det och dålig kost började jag få ont i kroppen och gick upp mycket i vikt. Nattsömnen stördes kraftigt av stressen och för att “varva ner” drack jag alkohol i kombination med att äta smärtstillande för att “bota” värken i kroppen. Jag hade också småbarn hemma så den rörelse som var blev tillsammans med barnen.

Varför bestämde du dig för att just börja springa?
Jag ville först få hjälp med att gå ner i vikt. Löpningen kände jag att det var det som skulle ge bäst effekt. Jag blev också väldigt inspirerad av en vän som jag nyligen hade lärt känna. När vi träffades pratade vi om löpning. Han hade passionen och han hade känt av stora effekter på välbefinnandet att komma igång. Jag var såklart både imponerad och fascinerad men samtidigt även rädd. Jag ställde mig frågan, om jag började springa skulle jag då bli lika full av energi och känna samma välmående? Skulle jag bli en starkare person fysiskt och psykiskt utan smärta? Vid det samtalet med min vän den 9 maj 2016 tog jag beslutet att förändra mitt liv här och nu. Löpningen skulle bli min nyckel till ett bättre liv. Min vän berättade att det inte var så svårt att komma igång. Det viktiga var att påbörja rörelsen framåt i min egna takt.

Lade du upp någon plan hur du skulle gå tillväga? Hur såg den planen ut i så fall?
Jag har alltid jobbat med målplaner och målbilder. Därför gjorde jag direkt en plan. Planen byggde på att jag successivt skulle växla mellan gång och löpning. I början kunde jag inte springa för jag vägde för mycket och hade för ont. Men jag bestämde mig för att till midsommar skulle jag kunna klara av att springa 3 km. Sen fanns det ett dilemma att jag inte vågade visa mig i början. Därför gick jag upp 04.30 varje vardag. Jag nådde mitt mål sju dagar före midsommar det året. Den glädje jag kände av att ha klarat av det den kan jag känna än idag. Jag kommer aldrig någonsin att glömma det.

I och med att jag hade uppnått mitt mål bestämde jag mig för att anmäla mig till ett lopp. Jag beslutade mig för att delta i Tunnelrun som låg 10 månader bort i tid. Det var ett rimligt nytt mål och jag hade något nytt att träna för.

Stötte du på några hinder längs med vägen?
De tuffaste utmaningarna har varit skadorna utan tvekan för dom har varit många inte så allvarliga. Många gånger satte sig skadorna psykiskt. Det tog faktiskt ända fram till vintern 2017 då jag testade veteranfriidrott hos Mattias Sunneborn på Bosön. Han hjälpte mig att hitta mitt sätt att springa skadefritt.

Vad är den största skillnaden som du har märkt av fysiskt såväl som psykiskt av att komma igång med löpningen?
Fysiskt att jag har blivit en starkare person som orkar med vardagen samt att jag är en friskare person. Jag är mer skärpt och alert mot min omgivning, en positivare människa mot mina barn, vänner och på jobbet. Men den största vinsten är ändå den psykiska. Jag har lärt mig så mycket om mig själv den här tiden som jag inte hade en aning om. Jag har flyttat på gränser som jag inte ens visste fanns för dom var bortom horisonten. Till exempel så sprang jag ett ultralopp i Kina hösten 2017. Loppet var på 10 mil och jag började gråta efter 37 km för det kom en uppförsbacke. Men jag lyckades motivera mig att ta mig i mål. I mitt gamla liv vek jag ner mig vid varje tillfälle som gav motstånd och tog den enkla vägen. Jag bestämde mig för att inte ge upp mera. Det går att klara av saker som du inte tidigare trodde var möjligt!

Vad är ditt bästa råd till människor som vill komma igång med löpningen?
Mitt bästa råd är att tänka först smått och sätt veckomål. Träning skapar stress för många. Därför är mitt råd till dig att bestämma dig för vad du vill genomföra just denna vecka och anpassa ditt mål efter ditt liv.

Vad ser du framemot i löpningens tecken nu framöver?
Nu ligger jag i slutfasen av förberedelserna av Stockholm maraton. Det ska bli jättekul att få springa på hemmaplan efter att ha sprungit i Marocko och Italien under vinter. Sen längtar jag alltid till passen med löpargrupperna att få träffa alla glada löpare och “smitta” dom med min löparglädje.