Det gäller att glädjas för varje framsteg!

När det känns som tyngst och jobbigast så gäller det att aldrig ge upp. Även när det känns som värst så kommer det alltid komma en vändning. Allt ont för alltid någonting gott med sig. Det gäller sedan att glädjas åt alla små framsteg än att man bara jämför sig med det man tidigare klarade av.

Johanna Bäcklund som jobbar på vårt huvudkontor och är en meriterad elitlöpare är ett gott föredöme för just detta. Under hösten har hon bråttats med en jobbig stressfraktur i foten som gjort att hon fått gå runt med en stor pjäxa i över 6 veckors tid. Hon har då inte ens fått röra underkroppen utan den enda träningen hon fått göra är att sitta vid en stakmaskin inne på gymmet. En stor omställning till skillnad från att tidigare ha sprungit runt 15 – 20 mil i veckan. Trots det har hon alltid varit positiv och glad här på kontoret!

– Det har så klart varit en jobbig tid. Jag har ändå försökt lyfta fram saker som kan gynna mig. Jag har tagit med det jag känner att kan gynna min löpning från stakmaskinen, så som att jag får jobba med mina armar och fokusera på att få in mina armar mot kroppen. Jag ser detta som en möjlighet till en ny start där jag både kan utveckla min löpteknik men också verkligen jobba med styrkan/prehab/rehab för att komma tillbaka ännu starkare. Allt ont för alltid något gott med sig, berättar Johanna.

Johanna har alltså under de senaste veckorna suttit omkring 1 h om dagen i en stakmaskin. Eftersom hon inte får röra underkroppen är det nästan enbart den träningen som hon får genomföra. Hon har då inte ens fått stå upp utan enbart fått sitta så att enbart armarna fått jobba. Hur lyckas man att motivera sig för detta?

– Jag har väldigt svårt att vila och är van att springa cirka 2 h om dagen . Jag har därför alltid haft lätt för mig att motivera mig till träning, men det jobbiga har så klart varit att jag har haft begränsning på hur mycket och vad jag fått göra. Jag har tränat extremt mycket mindre än jag är van vid. Jag mår mycket bättre av att göra något än ingenting alls, säger Johanna.

Äntligen har det även börjat komma lite framsteg. Nu i veckan har Johanna för första gången fått tagit av sig sin stora pjäxa för att börja med korta promenader.

– Jag fick börja med att gå 500 m och det kändes så stort. Är verkligen så glad och tacksam för alla framsteg som jag gör. Har även fått börja med mer alternativ träning som vattenlöpning. Känns helt fantastiskt att få göra rörelser där hela kroppen få jobba, så jag känner mig nu positiv för framtiden!

Promenaderna kommer nu att bli längre för varje dag och om några veckor kommer hon vara redo för sina första löpsteg. Det gäller att dock ta det försiktigt. Det spelar ingen roll vilken bakgrund man har utan man måste låta kroppen successivt vänja sig vid löpningen när man varit borta ett tag.

Vi önskar Johanna stort lycka till i sin rehab och är övertygade om att hennes positiva inställning kommer göra att hon kommer tillbaka starkare än någonsin! 

I över en månads tid har Johanna fått jobba med enbart armarna i en stakmaskin.

Det gäller att se det positiva i allt elände för att på så sätt orka ta sig tillbaka!