Med full inspiration frÄn gÄrdagens Stockholm marathon sÄ var det dags att för mig göra det sista riktiga lÄngpasset inför Ultravasan som gÄr i augusti. Min tanke Àr att jag dÄ kommer fÄ till tvÄ riktigt lÄnga pass för att vÀnja kroppen att vara ute lÀnge. Eftersom jag sedan springer VM i bergslöpning om en dryg mÄnad sÄ gÀller det att inte springa ett sÄpass lÄngt pass för nÀra inpÄ det loppet. Sedan fÄr vi se hur kroppen mÄr efter loppet men troligtvis blir det svÄrt att fÄ till nÄgot riktigt lÄngpass mellan VM och ultravasan.
Men dagens lÄngpass blev riktigt tufft. VÀldigt tacksam och glad att jag hade sÀllskap av Therese de första 20km. Det Àr nÀsta de första kilometrarna pÄ ett lÄngpass som Àr jobbigast dÄ det fortfarande Àr sÄ lÄngt kvar. Man Àr alltid lite orolig om man kommer att klara av det. Att jag sedan blev sjÀlv efter 20km gav prov pÄ sin mentala styrka. Det Àr mycket jobbigare att springa sjÀlv och det var flera gÄnger jag ville ge upp. Speciellt nÀr man börjar att passera 3 timmar sÄ börjar man kÀnna sig nöjd. Speciellt om man inte heller har nÄgot vÀldigt magisk och nytt stÀlle att springa pÄ.
NÀr man springer lÄngt sÄ spelar det inte heller nÄgon roll vilket tempo man har. Benen blir ÀndÄ trötta. Det hjÀlper inte att bara sÀnka tempot utan det gör snarare att benen nÀstan blir Ànnu tröttare. Det hÀr med lÄnglöpning Àr verkligen speciellt.
Den sista milen blev idag riktigt tuff och framförallt en kamp mot mig sjÀlv. Jag lurade dÄ in mig pÄ ett 10km spÄr som jag helt enkelt blev tvungen att beta av för att kunna ta mig hem. NÀr man dÄ kommit halvvÀgs sÄ finns det ingen ÄtervÀndo, man mÄste tillbaka!
Riktigt glad nĂ€r jag sedan lyckades fĂ„ till dagens 41km pĂ„ drygt 4,5timme. Nu har jag gjort det andra och sista riktiga lĂ„ngpasset inför ultravasan. Framöver blir det endast mer humana lĂ„ngpass pĂ„ 2-3 timmar, men inget mer extremt Ă€n sĂ„. Det kĂ€nns faktiskt nu rĂ€tt skönt đ
