Tänk dig att springa varv på varv på en friidrottsbana som är på 400m i hela 6 timmar. Det kräver en hel del hjärnvilja och disciplin. Vi är därför väldigt imponerade över vår ledare Pernille Lundahl Sharff som igår sprang hela 54,2km på en friidrottsbana i Trelleborg när det arrangerades Löparkalaset!
Inte nog med att hon sprang så långt hon passade dessutom på att slå personbästa på maraton, samla in hela 8000kr till Panzisjukhuset och knep en fin andraplats. Här berättar hon mer om loppet och hur man motiverar sig att nöta så länge på en och samma bana!
Bild från arrangörerna Sweden Runners
Vad innebär det att springa ett lopp på 6-timmar?
Man kan ju undra hur det ens är lockande att springa runt i 6 timmar på en löparbana men uppenbarligen är vi alltså fler som tycker det är ett utmärkt sätt att tillbringa en lördag på! Just på detta loppet var det samtidigt 1-timmars, 3-timmars och 6-timmars stafett så de första 3 timmarna var vi rätt mycket folk på banan men andra halvan var det bara de tuffaste kvar. Det är framför allt ett uthållighetstest och ett sätt att kolla av hur mycket man är kapabel att övervinna oviljan i hjärnan när det börjar bli jobbigt.
Hur disponerade du dina krafter och vad hade du för taktik?
Jag hade en ganska tydlig plan för detta loppet. Jag sprang förra året och lyckades få ihop 5 mil vilket jag ville förbättra. Planen var att få ihop marathon på 4:30 och sedan fortsätta framåt. Jag hjälpte mig själv genom att ragga ihop släkt, vänner och kollegor till en insamling till Panzisjukhuset, de flesta ger en summa per kilometer så ju längre jag springer, desto större summa får jag ihop och kan skicka till ett projekt som är viktigt för mig. Det är en stark motivation. På ett 6-timmarslopp får man nog förvänta sig att kilometertiderna sjunker efterhand så jag höll strax under 6:00-tempo första två timmarna för att ha lite marginal (mat och toalettpaus!) till marathonmålet och planen höll väldigt fint hela vägen. Min belöning efter maratondistans var skobyte och det var oerhört skönt med skor som var lite mer dämpade och en halvstorlek större just då!
Men blev det inte lite tråkig att springa varv på varv på en friidrottsbana. Hur klarade du det mentalt?
På nåt vis är det ju ingen idé att fundera över att det är tråkigt utan jag vet att nu ska jag springa runt här i 6 timmar och så är det med det, så får man sysselsätta hjärnan med annat så länge! Jag lyssnar på musiken i högtalarna, småpratar med övriga löpare, räknar kilometertider, funderar på vad jag ska äta nästa gång, fokuserar på målet….. 😀 Jag vet att det låter helt knäppt men det är rätt soft att slippa navigera, lyfta på fötterna och sånt!
Hur gjorde du med näring under loppet?
Jag fungerar oerhört bra på salta kex, färsk frukt, cocacola, vatten och saft under långa lopp. Så ungefär vart 10:e varv gick jag ett halvt varv medan jag stoppade i mig det jag hade plockat från energistationen och sen tuffade jag på igen. Efter avklarat maraton började det regna och blåsa lite så det blev mindre lockande med energipauser ett tag, jag tror jag höll igång sista 1½ timmarna mest på cocacola och vatten.
Hur långt hann du och hur var känslan?
54,2 km blev årets resultat och jag är mer än nöjd. Nytt personbästa på maratondistans, 4 km längre än förra året och som en helt oväntad bonus även en andraplats. Självklart blev jag trött men inte mer trött än att det gick att fortsätta framåt lite till. De första timmarna var rätt långa, jag fick en liten dipp efter typ 28 km men då visste jag ju att jag hade gjort 2/3 av en mara så det var inte så svårt att vända det och fortsätta ändå. Och helt plötsligt var det bara 20 minuter kvar och har man hållit på i över 5 timmar känns 20 minuter som absolut ingenting så då handlade det bara om att få ihop så många meter som möjligt!
Hur hade du förberett dig?
Noga! Förra årets resultat blev inte som tänkt och en återblick i träningsregistreringarna pekade tydligt på två brister: kontinuitet i löpträning och styrketräning. Styrketräningen är en förutsättning för att min kropp ska klara långa lopp och tunga basövningar med skivstång fungerar helt enkelt bäst – om jag sköter det klarar jag att springa långt även om jag springer jämförelsevis låga veckodoser så länge jag har regelbundenhet i löpningen. Så från augusti 2018 tog jag tag i det. Styrkepass varje vecka och dessutom minst 20 km löpning i veckan. Efter nyår la jag upp ett träningsprogram för marathon på 5 timmar via Runacademys medlemssida och har följt det någorlunda.
Från januari ökade jag också mina löpkilometer till minst 25 km/vecka. Mina ”mängdveckor” ligger jag på 35-42 km och de veckor där livet kommer emellan lite är jag supernöjd med minimimålet 25 km. Sen har jag också fokuserat på att springa när jag är trött (morgonlöpning utan frukost, transportjogg till/från veckans pass med Runacademy m.m.) och att verkligen springa de lite mer obehagliga passen som trösklar och långa intervaller hellre än att bara nöta distans. Resultatet blev att jag orkade hålla ett högre tempo i längre tid innan kilometertiderna började gå neråt och det gav tydlig utdelning.
Stort grattis till Pernille för en mycket imponerande insats!
