NÀr jag fick reda pÄ att jag blev gravid sÄ tog jag föregivet att det inte skulle bli nÄgon tÀvling under Äret. Detta dÄ jag inte vill pressa kroppen för hÄrt och sÄ fort jag stÄr pÄ startlinjen Àr det lÀtt att tÀvlingsandan tar över.
Jag har ÀndÄ varit vÀldigt sugen pÄ att springa ett lopp och dÄ speciellt ett traillopp. Ett asfaltslopp har dock inte varit aktuellt dÄ det inte kÀnns sÄ skonsamt att springa pÄ hÄrt underlag för rygg och höfter. Det blir Àven sÄ lÀtt fokus pÄ tid och prestation pÄ ett sÄdant typ lopp och jag vet att det inte gÄr att direkt prestera nu.
TrÀningen har ÀndÄ kÀnts förhÄllandevis bra i veckan och igÄr nÀr jag fick reda pÄ att det fanns 5km pÄ Stockholm trail sÄ blev jag sugen. Det kÀndes som en lagom strÀcka i nuvarande form. Det blev Àven extra peppande dÄ min lillasyster var pÄ besök och hon ville springa 10km. Vi efteranmÀlde oss dÀrför till de olika loppen idag.
Det Ă€r verkligen nĂ„got speciellt med att tĂ€vla. Ăven om jag vet att mina förutsĂ€ttningar idag som gravid i vecka 24 Ă€r nĂ„got annorlunda sĂ„ var kĂ€nslan ungefĂ€r detsamma. Innan start var jag nervös, sprallig och extra glad och tacksam för att bara kunna stĂ„ pĂ„ startlinjen. Jag hade lovat mig sjĂ€lv att inte bry mig sĂ„ mycket om de övriga och bara göra mitt egna lopp. Jag ville verkligen inte pressa mig för hĂ„rt och bli stressad dĂ„ det ger en större risk att ramla.
Loppet skulle gÄ tillsammans med en ungdomsklass och jag förstod att det dÀrför skulle vara mÄnga yngre i tÀten som skulle gÄ ut vÀldigt hÄrt.
Jag hade rÀtt och mÄnga rusade i ilfart ivÀg frÄn starten. Jag försökte ignorera alla och hitta ett tempo som kÀndes behagligt för mig. MÄlet för dagens lopp var mest att fÄ en rolig och skön upplevelse. Jag skulle inte fÄ pressa mig för hÄrt.
Banan bestod sedan mestadels av skogslöpning pÄ olika stigar, obanat och Àven en bit uppför Hammarbybacken.
Efter första kilometern var jag pĂ„ 3-4:e plats och jag sĂ„g att mĂ„nga framför mig hade gĂ„tt ut nĂ„got för hĂ„rt. Jag började dĂ€rför att plocka pĂ„ tjejerna framför och blev nĂ„got förvĂ„nad nĂ€r jag plötsligt var i ledning. Jag gick om och försökte sedan enbart fortsĂ€tta i mitt tempo med endast en tanke i huvudet: âTa det lugnt sĂ„ du orkar att fokusera. Du fĂ„r inte bli tröttâ.
Jag höll ett behagligt tempo och blev kanske lite för bekvÀm efter ett tag, för vid cirka 1,5km var den andra tjejen Äter ikapp. Jag ville verkligen inte att det skulle bli en spurt för ville inte pressa kroppen till en snabb tempoökning pÄ slutet. Som tur var hade jag mycket krafter kvar sÄ kunde istÀllet göra en lÀttare tempoökning och kÀndes vÀldigt bra för sjÀlvförtroendet att snabbt fÄ en liten lucka.
Jag kunde sedan springa sista kilometern avslappnat till mĂ„l. Det kĂ€ndes extra kul att fĂ„ vinna ett lopp tillsammans med lilla Rasmus i magen. Det blev vĂ„r första vinst tillsammans. NĂ„got som jag inte alls hade rĂ€knat med innan start. Men framförallt hade jag lyckats med mitt mĂ„l för dagen – njuta av hĂ€rlig löpning i skogen utan att pressa mig för hĂ„rt!
Efter mÄlgÄng var det fokus att heja fram andra löpare frÄn Runacademy. Malin Starfelt vann hÀr övertygat 10km loppet efter att hon igÄr vann Söderrunt pÄ nytt personbÀsta. Min lillasyster gjorde Àven en strÄlande insats pÄ sitt allra först lopp och slutade femma pÄ 10km. Det bÀsta var att hon fick mersmak för fler lopp framöver!
Att springa ett traillopp Àr verkligen nÄgot annorlunda dÀr fokus snarare blir pÄ att uppleva naturen och fokusera pÄ terrÀngen Àn att springa en snabb tid. NÄgot som ni alla borde prova för Àr vÀldigt kul. Fler av er som har provat att springa traillopp?