IgÄr var jag pÄvÀg till LuleÄ för att delta pÄ första trÀningspasset. Det var nÀmligen nytt deltagarrekord i LuleÄ och jag ville dÀrför stÀrka upp ledarteamet dÄ nÄgra ledare hade fÄtt förhinder till första passet. Jag sÄg Àven framemot att fÄ komma till LuleÄ och se hur det Àr hÀr under sommartid. Men det hela slutade med att jag istÀllet hamnade pÄ LuleÄ sjukhus. Det var nog i sÀrklass min sÀmsta LuleÄ resan som jag har gjort.
Egentligen vet jag inte vad som hÀnde utan har enbart fÄtt det berÀttat till mig. Jag minns sjÀlv mest att jag somnade under flygresan och sedan vaknade med att jag hade syrgasmask och oroliga flygvÀrdinnor som försökte prata med mig. Jag kÀnde mig sjÀlv helt yr och hade svÄrt att förstÄ vad de sade. Det snurrade mest i huvudet och hade svÄrt att greppa vad som hade hÀnt. Jag vet att jag iaf fick fram att de mÄste köra mig till Ormberget dÄ jag ska hÄlla i trÀningspass pÄ kvÀllen. NÄgot som sen aldrig blev av. IstÀllet hamnade jag pÄ akuten.
Det tog ett tag innan jag blev mig sjÀlv. Var lÀnge omtumlad och i chock. Jag hade tydligen tappat medvetandet och börjat krampa. Jag fick dÀrför Äka till akuten för att ta blodprover, EKG, röntgade hjÀrnan och pÄ sÄ sÀtt utesluta att det inte var nÄgot allvarligt som hade hÀnt. Som tur var visade inga tester nÄgot allvarligt. Jag blev ÀndÄ tvungen att stanna kvar pÄ sjukhuset över natten dÄ de ville övervaka mig nÀr jag sov.
Nu idag kÀnner jag mig bra men fortfarande nÄgot omtumlad. Jag tror sjÀlv att det inte var nÄgot krampanfall utan att jag mest svimmade av. Jag har alltid haft ganska lÀtt för att svimma utan nÄgon större anledning, Àven om det var mÄnga Är sedan som det hÀnde sist. Stress kan vara en bidragande orsak i kombination med att syrehalten Àr nÄgot lÀgre pÄ ett flygplan.
Det har nog Àven blivit lite för mycket för mig sista tiden. Ultravasan pÄ 90km tog nog hÄrdare pÄ min kropp Àn vad jag trodde. Att direkt efter arrangera ett lÀger i Grövelsjön var kanske inte helt optimalt. Men det Àr sÄ lÀtt att köra pÄ nÀr allt kÀnns roligt och att man fÄr energi av det man gör.
Nu framöver kommer jag ta det lugnt nÄgra dagar. KÀnns vÀldigt trist att inte fÄ komma till kvÀllens start pÄ Södermalm. Framförallt dÄ jag har sett framemot det under hela sommaren. Men jag mÄste helt enkelt lyssna pÄ kroppen nu.
Som tur Àr har jag fantastiska och duktiga ledare som kommer ta hand om er deltagare. Det kÀnns skönt att jag i alla fall inte behöver oroa mig över det. Men jag kommer snart tillbaka sÄ lita pÄ det!
Vill passa pÄ att Àven tacka alla sjuksköterskor och lÀkare pÄ LuleÄ sjukhus. Blev vÀldigt bra omhÀndertagen och kunde kÀnna mig i trygga hÀnder.